Varför inte?

Jaha. Solen skiner för första gången på länge och jag sitter inne bara för att jag var dum nog att ta med mig jobb hem under helgen. Det är såna här dagar jag önskar att jag var den typen som kan slänga på sig en ryggsäck, gå fem kilometer rakt in i en skog, göra upp en liten eld vid en liten sjö, grilla korv och ha det allmänt mysigt och sen, här kommer det viktigaste, hitta hem igen. Jag har så dåligt lokalsinne att jag inte ens vågar gå på ett elljusspår. I skolan när vi hade orienteringsdagar sprang jag alltid vilse och när vi skulle jogga ett varv i skogen tog jag höger istället för vänster när vägen delade sig osv. Nuförtiden håller jag mig till cykelvägar som går längs med bilvägar. Känns tryggast så.

Men det var ju inte det jag skulle säga. Jag har en minipaus i jobbandet nu och sitter och tittar på lite olika tv-apparater på nätet. Min sjunger på sista versen så jag måste skaffa en ny relativt snart. Och jag undrar om jag har missat något för överallt skriver folk att man aldrig, aldrig, ALDRIG ska köpa något på avbetalning, inte ens om det är räntefritt. Warum? Om man sköter sina inbetalningar så blir det ju ingen ränta, och inte kan det väl vara faktureringsavgiften som alla är så hysteriskt rädda för? Om man köper någonting för flera tusen kan det väl inte spela så stor roll om man betalar några tior i avgift, eller? Är det inte bättre att få ränta för pengarna istället för att betala in allt på en gång? Jag känner mig lite rådvill.