Om gäss och farbröder

Idag när jag gick hem från jobbet såg jag en ensam gås som flög omkring och skrek. Han hade nog tappat bort sina vänner. Jag funderade ihop en hel historia om den ensamma gåsen och tillslut började jag gråta för det var så synd om honom. Så då fick jag låtsas att jag hade fått något i ögat.

Jag är lite känslig när det gäller djur. Och gamla människor som ser skröpliga och hjälplösa ut. En gång stod jag efter en gammal farbror i kön i mataffären och när han skulle betala tog han fram en check och då fick jag tårar i ögonen. Vilket egentligen är lite taskigt för han var säkert nöjd med sin check men det kändes så sorgligt för hans lilla rynkiga hand darrade när han höll fram sin check och den tuggummituggande tjejen i kassan visste inte vad hon skulle göra med den. Och då såg han så hjälplös ut. Sådär så man vill ta hem honom och ge honom fika så han kan dricka kaffe på bit och äta en syltkaka. Det gjorde jag inte. Men jag log mot honom. Ibland räcker det.