Trea nolla

Jaha. Det var det. 30. Känns inte så farligt som jag trodde. Ganska likt 29 om jag ska vara ärlig. Jag spenderade min födelsedag hos den ömma modern eftersom jag inte hade lust att trycka in släkten i min varma lägenhet. För att ge en illusion av att jag faktiskt tänkte hjälpa till lite med förberedelser och mat etc. åkte jag dit kvällen innan och spenderade natten på deras vardagsrumsgolv, och även om jag försökte insistera på att bli väckt med frukost på sängen visade det sig vara en ganska döfödd idé. Dels för att jag har svårt att sova borta och brukar vakna vid fyra-fem snåret, dels för att jag p.g.a. den öppna planlösningen sov lika mycket i köket som i vardagsrummet och det blir lite löjligt att låtsassova om man i princip kan sträcka ut armen och själv sätta igång kaffebryggaren.

Hur som helst blev det en väldigt trevlig dag på alla sätt och vis. Jag kom på mig själv att snegla på de löjligt välartade kusinbarnen och tänka att det kanske inte vore så dumt med ett litet barn eller två ändå, men det var inte värre än att en påfyllning av vinglaset kunde slå de tankarna ut hågen.

Jag är inte så mycket för stora fester, men jag firade med mina närmsta vänner några dagar innan jag fyllde år och blev alldeles jättefull, men på ett väldigt bra sätt. När vi framåt natten gick hem till en kompis kändes det som en bra idé att ha en musiktävling som i stora drag gick ut på att man skulle gissa vilken sång tävlingsledaren tänkte på och sedan sjunga den så högt som möjligt. Dessvärre var domarrollen överlåten på en stressboll som var utformad som en penis och lystrade till namnet ’Cock’. Sällan har orden ’I love Cock!’ yttrats med samma entusiasm och frekvens som den natten.