Finally

Nu har jag lagt upp min nya blogg, så om man vill kan man läsa den här. Har lagt den på wordpress och eftersom det ser helt annorlunda ut jämfört med blogspot kommer det att ta mig ett tag innan jag får kläm på det. Kanske ett år eller så... Men det får bli som det blir under tiden.

Ny blogg

Efter att ha läst igenom lite på min blogg inser jag att den inte direkt har någon ekonomisk profil alls. Därför tänker jag lägga ner ekonomibloggsambitionerna och starta en blogg med en annan inriktning och för enkelhetens skull tänker jag använda en annan adress. Jag har inte lagt upp mitt nya konto ännu men jag kommer att posta ett inlägg här så fort jag har gjort det, och jag kommer inte att satsa något på den här bloggen under tiden. Vi ses snart igen!

Trea nolla

Jaha. Det var det. 30. Känns inte så farligt som jag trodde. Ganska likt 29 om jag ska vara ärlig. Jag spenderade min födelsedag hos den ömma modern eftersom jag inte hade lust att trycka in släkten i min varma lägenhet. För att ge en illusion av att jag faktiskt tänkte hjälpa till lite med förberedelser och mat etc. åkte jag dit kvällen innan och spenderade natten på deras vardagsrumsgolv, och även om jag försökte insistera på att bli väckt med frukost på sängen visade det sig vara en ganska döfödd idé. Dels för att jag har svårt att sova borta och brukar vakna vid fyra-fem snåret, dels för att jag p.g.a. den öppna planlösningen sov lika mycket i köket som i vardagsrummet och det blir lite löjligt att låtsassova om man i princip kan sträcka ut armen och själv sätta igång kaffebryggaren.

Hur som helst blev det en väldigt trevlig dag på alla sätt och vis. Jag kom på mig själv att snegla på de löjligt välartade kusinbarnen och tänka att det kanske inte vore så dumt med ett litet barn eller två ändå, men det var inte värre än att en påfyllning av vinglaset kunde slå de tankarna ut hågen.

Jag är inte så mycket för stora fester, men jag firade med mina närmsta vänner några dagar innan jag fyllde år och blev alldeles jättefull, men på ett väldigt bra sätt. När vi framåt natten gick hem till en kompis kändes det som en bra idé att ha en musiktävling som i stora drag gick ut på att man skulle gissa vilken sång tävlingsledaren tänkte på och sedan sjunga den så högt som möjligt. Dessvärre var domarrollen överlåten på en stressboll som var utformad som en penis och lystrade till namnet ’Cock’. Sällan har orden ’I love Cock!’ yttrats med samma entusiasm och frekvens som den natten.

Mmmmm...?

Jag har varit ytterst upptagen de senaste veckorna. Visserligen har semestern börjat men det har varit och är fortfarande Bear-festival på Discovery Channel. Varje kväll visar de ett avsnitt av Ultimate Survival så mina dagar går åt till att ladda inför detta. Nätterna används sedan till att smälta det jag sett.

Det oroar mig lite att jag finner Bear så attraktiv eftersom han egentligen är lite äcklig. Med tanke på alla snuskiga saker han har haft i sin mun borde man kanske inte vilja hamna i närkamp med honom. Rått kött, levande spindlar, insekter, urin, elefantbajsvätska. I princip det som hamnar längst upp på en normal människas saker-jag-aldrig-skulle-ta-i-min-mun-lista. Men när han gör det känns det nästan lite manligt på något sätt. Nåja. Ikväll ser jag fram emot att se honom överleva i Mexiko.

Jag drar förresten iväg på en liten semester nu. Lite olika platser i England blir det så jag har gissningsvis mer regn att se fram emot. Förhoppningsvis kommer jag att komma hem marinerad i inspiration till att skriva blogginlägg men man vet inte…

Mein Schatz*

Se där. De trevliga människorna på Skatteverket måste ha varit ovanligt effektiva i år för så här tidigt har jag aldrig fått tillbaka de små slantarna jag betalade in till dem förra året och som de tydligen har bestämt sig för att de inte vill ha. Just i år är det faktiskt betoning på små. 1142 kr för att vara exakt. Min första tanke var att jag skulle föra över pengarna till mitt sparkonto men vafan, det är egentligen ganska lite pengar och jag ska ut på krogen både imorgon (jobbet) och på torsdag (vänner). Jag tycker faktiskt att jag kan få använda pengarna till att köpa lite läskande drycker. Särskilt som jag kommer att få ut lite drygt 15000 extra i slutet av juni p.g.a. gammal övertid som jag hade glömt bort men som nu har rapporterats in. Och de pengarna ska jag faktiskt spara. Kanske får jag använda ett par tusen så jag har lite extra att röra mig med när jag drar till London för att ha lite roligt, men annars går de rakt in i bufferten. Och om det regnar på semestern lovar jag att jag även ska börja titta lite på fonder igen och kanske, kanske återuppta mitt misslyckade fondsparande. Så jag tycker faktiskt att jag kan få slösa lite. Ja det får jag. Nu är det bestämt. Ibland är jag inte så svårövertalad.

*Jag är fullt medveten om att den här sortens skatt heter Steuer på tyska men det låter inte lika vackert.

20 going on 30

Eftersom sommaren verkar har kommit för att stanna var det dags att gå till frisören igår. Mitt hår är ganska tjockt så när temperaturen stiger är det ganska skönt att klippa av lite på längden och tunna ut det så det inte blir fullt lika varmt i nacken och på ryggen. Hur som helst då blev jag hyfsat nöjd med resultatet. Man ser alltid konstig ut när man lämnat en frisersalong, men efter att ha smitit runt hörnet och fixat till det lite var det riktigt snyggt.

Därefter uträttade jag diverse ärenden och till sist hamnade jag på systembolaget. Och där hände det. Jag var tvungen att visa leg! Jag riktigt lös av lycka medan jag snabbt halade fram körkortet så att kassören inte skulle hinna ändra sig. Ingenting kunde ha gjort mig gladare de sista skälvande veckorna innan 30-årsdagen! Måste komma ihåg att tacka min frisör nästa gång jag ser henne.

Goda Grannar

Jag läste om Gustavs längtan efter en trädgård innan och började fundera lite på det här med hyreshus och grannar. Jag har alltid haft svårt att veta hur jag ska bete mig i deras närhet, dels för att jag är väldigt dålig på att kallprata och dels för att jag inte är helt säker på hur mycket de hör när jag sjunger fina sånger efter några glas vin (tråkigt nog är det de enda pinsamma ljuden som kan höras från min lägenhet, förutom några sporadiska ”Men vafan!” när katten gör något jag icke uppskattar).

I alla fall har jag bott i min nuvarande lägenhet i gissningsvis fem år. Jag har väldigt dålig tidsuppfattning så det skulle kunna vara allt mellan tre och åtta år, men fem känns lagom. Under denna tid har jag aldrig haft en konversation med grannarna i lägenheten nedanför. Det finns bara fyra lägenheter i min trappuppgång och eftersom två av dem är ettor som relativt ofta byter hyresgäster känns pensionärerna nedanför som mina enda riktiga grannar. De verkar väldigt trevliga och jag skulle inte ha något emot att byta några ord med dem då och då, men det känns som att det tåget har gått. Jag pratade inte med dem när jag var nyinflyttad och nu skulle det kännas jättekonstigt att helt plötsligt starta ett samtal.

Vi ignorerar inte varandra totalt utan hälsar och sådär men det blir liksom inte mer. Ibland möter jag dem ute och säger hej när vi kanske är på 10-15 meters avstånd, och då blir det jättekonstigt efteråt när vi fortsätter att gå mot varandra och le men inte säger något mer. Jag har till och med tänkt ut några kommentarer om väder och vind så jag ska ha något att säga när jag träffar dem, men sen blir jag ändå så stressad av situationen att jag enbart ler fånigt igen. En vacker dag tänker jag nog helt enkelt ta en vetelängd under armen och gå ner och ringa på deras dörr och bjuda in mig på fika. Gamla människor gillar vetelängd har jag hört. Jag hoppas på att de i gengäld ska bjuda mig på något chokladigt. Kanske en Delicatoboll.

I ett försök att vara lite trevlig har jag också tvångshälsat på en man som tillsammans med sin fru bor i huset jämte mitt. Eftersom jag kan se rakt in i deras kök och vardagsrum känns det som att lite artighet inte sitter fel. Han såg väldigt förvånad ut i början och hälsade knappt tillbaka men jag var ihärdig och nu ler vi till och med lite när vi möts. Det enda problemet är att det nu har visat sig att det inte alls är min granne. De är ganska lika (båda har mustasch…) men that’s it. Jag har ingen aning om vem han är eller var han bor. Men jag låtsas att han var en väldigt ensam och kanske lite, lite deprimerad man och det faktum att en främmande kvinna började le och hälsa på honom gjorde så att han fick livsviljan tillbaka. På det sättet känner jag mig som en lite mindre idiot.

(Den som omedelbart började nynna signaturmelodin till Goda Grannar när han/hon läste rubriken får ett poäng och leder därmed.)

Usch

Jag insåg just att jag blivit en sån som har youtube-klipp på sin blogg. Det är jag inte alls nöjd med. Det får vi göra någonting åt. Ev sluta lägga upp dom.

Respect!

Idag har jag ägnat arbetsdagen åt att youtuba lite olika grejer. Särskilt Erasure. Jag har suttit med hörlurar på mig och diggat järnet hela dagen, och när chefen helt oväntat stack i huvudet för att fråga om något tror jag att jag lyckades ganska bra med att se ut som att jag just lyssnade på en viktig nyhetssändning. Men ändå känns det inte riktigt som att jag förtjänar den löneförhöjning jag fick i måndags. Särskilt inte som jag en dag förra veckan ägnade fem timmar åt att spela the level game istället för att sammanställa massa material. Kanske borde jag jobba mer på jobbet så jag slapp göra det hemma? En tanke som tål att tänkas på.

Men Erasure hörrni! Visst är dom bra? Och Andy Bell ser ut exakt så som en homosexuell man skulle se ut i slutet av 80-talet. Vit T-shirt och allt. Fint.

Oscar, Otis och jag

Igår tillbringade jag kvällen med Oscar Wilde, Otis Redding och en flaska vin. Ytterst trevligt måste jag säga. Det är nästan så man kan misstänka att det är det som egentligen utgör den heliga treenigheten. Ibland brukar jag tala om för folk att jag är lite förälskad i Oscar. Reaktionen är i nio fall av tio ’Lycka till med det, han var ju homosexuell.’ Det tycker jag är roligt. Själv anser jag nog att det är ett större problem att han har varit död i över ett sekel.

Avanzaångest

Avanza verkar ha gått in för att ge mig dåligt samvete eller nåt för jag får minst ett mail om dagen från dom och varje gång påminns jag om att jag inte har fört över några pengar till min depå. Usch. Ska ta tag i det nån dag framöver. Kanske. Om jag inte har något viktigare att göra. Kanske kommer det att kännas mindre jobbigt om några månader när jag har betalat av lite olika lån och grejer och därför bör kunna spara runt 6000 i månaden (egentligen mer men jag vill ha lite kul också). Då kommer det inte att vara lika ångestframkallande att föra över några tusen då och då till min depå gissar jag. Förhoppningsvis.

På tal om att spara pengar (ehum) så börjar det bli dags att investera i en ny spelkonsol. Rent instinktivt vill jag ha en PS3 för jag gillar Playstation men det kanske finns någon som är bättre? Tips mottages tacksamt.

Sopor

Jag mådde lite illa i morse så där som man gör när man tvingas stiga upp efter alldeles för lite sömn och inte hinner äta sin morgonbanan. När jag steg av bussen för att gå de 800 metrarna till jobbet stod det en sopbil där och luktade såsom en sopbil luktar. Det vände sig lite i magen men jag andades genom munnen och skyndade mig förbi medans ögonen tårades. Väl förbi trodde jag att plågan var över och började andas normalt igen. Men nej.

De två sopgubbarna hade kommit på något klurigt system som gick ut på att en sprang i förväg och hämtade en säck medan den andra körde fram bilen 40 meter sen bytte de. Så i samma stund som jag andades ut kom sopbilen och körde förbi mig och stannade 20 meter framför mig så jag hamnade mitt i lukten igen. Och så fortsatte det. Hade jag inte haft så bråttom hade jag stannat några minuter och låtit dom försvinna nerför gatan, men nu fick jag istället tävla med dom för att hinna före. Jag förlorade.

Vad vill jag säga med det här? Att det är synd om sopgubbar. Och ibland även om mig.

Host

Sjuk eller inte, kattsanden köper inte sig själv så tidigare idag fick jag släpa mig till affären som ligger tio minuter bort. Jag klädde på mig ordentligt för det har jag hört att man ska göra när man är sjuk. Jacka, halsduk, långbyxor och varma skor. Inte helt hundra på hur jag tänkte med skorna men hade säkert en bra anledning…

När jag kom ut märkte jag ganska omgående att det var snäppet varmare än vad jag hade tänkt. Ungefär 20 grader varmare. Alla andra verkade ha uppfattat detta och hade shorts och linne på sig. Så man kan väl säga att jag stack ut lite. Jag blev också ganska svettig. Men jag fick min kattsand i alla fall.

Nu ska jag krypa ner under täcket i soffan och hosta lite till.

Uppdatering

Oj vad tiden går när man har roligt. Brukar man ju säga. Jag kan meddela att tiden går även när man har tråkigt. Det har varit mycket kvällsutbildningar (inte för att jag behöver det men det är en bra grej att ta upp på lönesamtal) och diverse andra arbetsrelaterade aktiviteter på sistone. Bra på sätt och vis eftersom det oftast innebär gratis middag men nu är jag trött på det och vill bara sitta hemma i soffan och äta blodpudding. Så det gör jag idag.

Letandet efter någon att flytta ihop med går så där. Man skulle till och med kunna säga dåligt; utbudet där jag bor är något begränsat. Personligen tycker jag att det är skandal att det inte finns en enda intellektuell, humoristisk rocker med snygga tatueringar och lagom fluffig kropp, samt med litteratur och mig som sina främsta intressen. Hmpf!

Det går något bättre på pengafronten, särskilt med tanke på att jag precis har betalat en massa kvartalsräkningar och därför fick slänga ut ca 3000 mer än en normal månad. Just nu har jag lyckats spara ett par tusen lite drygt, och eftersom jag har en utbetalning från Ciao att se fram emot i mitten av månaden så kommer det att bli lite till. Men jag är fortfarande arg på fonderna så pengarna hamnar på mitt lilla sparkonto så länge.

Jaha. Det var kortversionen av vad som hänt i mitt liv. Hur är det med er?

Ingen flytt i sikte

Den senaste tiden har jag ägnat ganska mycket tid åt att kolla bostadsrätter och radhus men har inte lyckats hitta någon jag gillar till ett rimligt pris. Eftersom jag inte är så smart så har jag ingen vidare kontantinsats att skryta med och då drar månadskostnaden lätt iväg. Så jag antar att jag får stanna kvar i min hyresrätt ett tag till. Det är visserligen inget stort problem eftersom jag trivs väldigt bra här, men det skulle ändå vara kul att äga sitt hem och kanske ha en liten trädgård.

Eftersom problemet är pengar måste jag helt enkelt hitta någon att flytta ihop med som kan betala hälften av utgifterna. Lika bra att börja direkt så helgen kommer att spenderas utanför hemmets fyra väggar.

Om gäss och farbröder

Idag när jag gick hem från jobbet såg jag en ensam gås som flög omkring och skrek. Han hade nog tappat bort sina vänner. Jag funderade ihop en hel historia om den ensamma gåsen och tillslut började jag gråta för det var så synd om honom. Så då fick jag låtsas att jag hade fått något i ögat.

Jag är lite känslig när det gäller djur. Och gamla människor som ser skröpliga och hjälplösa ut. En gång stod jag efter en gammal farbror i kön i mataffären och när han skulle betala tog han fram en check och då fick jag tårar i ögonen. Vilket egentligen är lite taskigt för han var säkert nöjd med sin check men det kändes så sorgligt för hans lilla rynkiga hand darrade när han höll fram sin check och den tuggummituggande tjejen i kassan visste inte vad hon skulle göra med den. Och då såg han så hjälplös ut. Sådär så man vill ta hem honom och ge honom fika så han kan dricka kaffe på bit och äta en syltkaka. Det gjorde jag inte. Men jag log mot honom. Ibland räcker det.

En snabbis

Tänkte bara titta in för att säga att jag fortfarande är vid god hälsa även om min frånvaro antyder annat. Har helt enkelt snuskigt mycket att göra på jobbet så när jag kommer hem orkar jag inte sätta mig vid datorn igen. Men kanske, kanske kommer jag att ha en liten lucka i helgen och då kommer jag förbi och läser om era senaste eskapader.

Ska förresten belöna mig med att åka och titta på Henrik Schyfferts föreställning "The 90s - ett försvarstal" imorgon. Jag hyser stora förhoppningar om en angenäm kväll.

Dos and Don'ts

Nu måste jag faktiskt ta att skärpa till mig. Jag är jättedålig på att spara pengar. Verkligen löjligt dålig. Så nu har jag gjort en lista på saker jag får och inte får göra, och om jag inte följer den ska jag bli bestraffad. Jag har funderat på vad som vore ett lämpligt straff för mig och tragiskt nog kommer det att handla om att jag inte får titta på tv. Önskar lite att det handlade om att jag inte skulle få läsa DNs kulturbilaga eller köpa färska blommor för att dekorera mitt hem med, men nä. Tv är min grej.

Dos
1) Spara alla kvitton under en månad och i slutet av varje vecka gå igenom dem och markera onödiga utgifter med en för ändamålet inköpt rosa överstrykningspenna. Tanken är att om jag ser hur mycket pengar som går till skräp varje månad kanske det är lättare att motivera sig till att sluta köpa det.

2) Promenera hem från jobbet varje dag för att spara in på busspengar. Och få motion. Nästa månad ska jag börja gå till jobbet också men det är lite för kyligt på mornarna ännu.

3) Börja äta frukost varje dag. Jag hatar frukost och tycker att det är ett djävulens påfund, men inser ändå att det är viktigt för att må bra och ha energi för resten av dagen. Oftast brukar jag trycka i mig en banan men nu ska det bli riktig frukost. Gröt eller ägg. Usch.

4) Klara mig på 800 kr i veckan. Känns som att det är en ganska omöjlig uppgift för mig men jag ska fanimej klara det. I värsta fall får jag leva på blodpudding. Och soppa.

Don’ts
1) Inte köpa några nya böcker. Jag älskar att köpa böcker, helst romaner, och varje månad släpar jag hem mellan fem och tio stycken. Visserligen är det pocket, men engelska pocket så de går på strax över en hundralapp styck. Inte jättedyrt kan man tycka, men saken är den att jag har högvis med böcker som jag inte har hunnit läsa ännu. Så nu måste jag läsa tio böcker jag redan har innan jag får köpa någon ny.

2) Inte sitta och slöa framför tv:n när det finns saker som jag borde göra istället. Diska t.ex. Eller förbereda något jobbrelaterat inför nästa dag.

Det kommer att komma fler regler men det är lika bra att börja i liten skala så jag har en sportslig.

Dagens fråga: När en katt ska kräkas upp hårbollar. Varför söker den sig alltid alltid alltid till en matta? Jävelskap eller instinkt?

Datanörd sökes

Idag höll jag på att få ett nervsammanbrott. Min dator, aka satans helvetesmaskinen, muppade sig konstant och till slut var jag så knäckt att jag åkte och köpte en ny. Det fanns inte alls med i min budget kan jag villigt erkänna och lite ångest har jag. Men å andra sidan kommer det att göra underverk för mitt blodtryck.

Det här betyder att jag måste lägga om min budget för april månad lite. Jag har inte bestämt mig för om jag ska betala allt när räkningen kommer eller om jag ska dela upp det på räntefri avbetalning och kanske betala en tredjedel (ingen gav mig något tillräckligt övertygande argument emot det). I vilket fall som helst kommer det att påverka mitt sparande så jag har bestämt att de nya regler jag ska sätta upp kommer att gälla ifrån torsdag så jag hinner ändra om lite.

Sen undrar jag om jag kan få uttnyttja er lite? Min nya dator är blank och fin på alla sätt och vis men WMP är sorgligt tom. Hur får man på bästa sätt över musikfiler från en dator till en annan? Min gamla laptop lever fortfarande även om han har blivit hänvisad till skamvrån men det hjälper ju inte om man inte vet hur man ska göra. Hilfe! Det är så tyst...

Mår inge vidare

En religiös högtid vore inte en religiös högtid om man inte vid minst ett tillfälle har varit spyfärdig efter att ha ätit för mycket godis. För mig inträffar detta tillfälle as we speak. En ond människa gav mig ett påskägg och som vi alla vet är det inte ok att sluta äta förrän allt godis är uppätet. Jag har jobbat ganska länge på det men nu är det äntligen slut och jag mår så illa att jag måste gå och lägga mig. Jag har gjort mitt för denna påsken. Peace out.

Matbudget

Jag funderar fortfarande på hur jag ska kunna förbättra min ekonomi och idag har jag fnulat på hur lite jag skulle kunna komma undan med att lägga på min matbudget och jag har kommit fram till att jag är en ganska cheap date.

Det absolut bästa jag vet är kokt potatis. Möjligtvis en liten klick smör till men inget annat. Bara kokt potatis. Tyvärr kan jag inte äta det så ofta för jag kan inte hantera det. Jag trycker i mig potatis tills jag mår illa och det är ju inte så bra. Eller normalt.

Annars gillar jag soppa. Eller snarare ”soppa". Kycklingbuljong med lite potatis och lök i är jättegott. Varma krossade tomater med svartpeppar likaså. Men ibland blir det mindre lyckat. Fiskbullesoppa är t.ex. ingen höjdare. Men det är enkelt att göra. Värm en burk fiskbullar, ät med sked.

Mitt största problem är nog att jag köper mat som jag tror att jag kommer att vilja äta om ett par dagar men sen vill jag inte det utan köper något annat, vilket har lett till att min frys är överfull. Det är en väldigt oekonomisk och allmänt dålig vana så den måste jag bryta.

Jag får nog helt enkelt spara kvitton i ett par veckor och sedan sätta mig ner och räkna på hur mycket pengar jag lägger på nödvändig mat/förbrukningsvaror och hur mycket som är rent slöseri. Det är lite ångestframkallande.

En psykopat om dagen...

När ska jag lära mig att inte gå och se filmer som har hyllats av kritikerna? No Country for Old Men är ju sannerligen inte en orgie i snabba replikskiften och slutet kom som ett ”Ehhh…jaha?”. Men jag antar att jag i rättvisans namn måste säga att den bitvis var riktigt spännande, och jag har alltid haft en soft spot för psykopatiska seriemördare så den biten var jag nöjd med.

Jag håller på att fila lite på en plan för min ekonomi men jag återkommer med den senare. Just nu måste jag undersöka varför det luktar citrus i ena änden av min soffa.

En fördel med att vara glömsk

Yay! Imorse öppnade jag dörren till en av mina garderober för första gången på vääääldigt länge och hittade fyra par nästan oanvända byxor som jag hade glömt bort att jag hade! Jag använder i princip inte mina garderober, mest för att det retar mig att det är just garderober och inte en klädkammare, utan kläderna vandrar från mig till tvättmaskinen till torkställningen till mig… Men någon gång för länge sedan fick jag tydligen för mig att hänga in lite kläder. Perfekt eftersom jag hade tänkt lägga en del pengar på en shoppingrunda den här månaden och nu sparade jag genast ett par tusen! Ska leta igenom de andra garderoberna också och med lite tur hittar jag några toppar och kanske ett par skor. Ibland är det bra att ha kort minne.

Boendefunderingar

Äntligen helg och tid för flera timmars avslappning! Jag har haft med mig jobb hem varje kväll denna vecka så har inte riktigt hunnit med bloggen. Det är synd om mig. Det skulle vara ännu mer synd om mig om det inte vore så att anledningen till att jag har varit tvungen att jobba hemma är att jag har tillbringat hyfsat många timmar på jobbet med att spana in hemnet.se. Men jag nöjer mig med medelsynd.

Hemnet ja. Jag håller på att undersöka om jag skulle tjäna på att köpa istället för att hyra, och var skulle i så fall min smärtgräns gå? Skulle jag kanske ha råd med ett litet hus eller måste jag nöja mig med en bostadsrätt? Det finns många ekonomiska frågor att fundera över och som vi alla vet är ju ekonomi inte min starkaste sida. Guitar Hero däremot, det är jag bra på.

Hur som helst funderar jag på att boka in ett litet möte med banken för att kolla upp vilka villkor jag skulle kunna få på ett lån och lite sånt. Jag är inte överlycklig över att behöva låna pengar, det räcker med ett CSN-lån som aaaaaaaaldrig minskar hur mycket man än betalar, men jag inser att jag är så illa tvungen. Hoppet om att gifta mig med en miljonär finns visserligen fortfarande kvar, men det går ju ärligt talat sådär. Särskilt som alla svenska miljonärer har bakåtslickat hår och jag kan INTE gifta mig med någon med bakåtslickat hår. Fullt så desperat är jag inte.

Varför inte?

Jaha. Solen skiner för första gången på länge och jag sitter inne bara för att jag var dum nog att ta med mig jobb hem under helgen. Det är såna här dagar jag önskar att jag var den typen som kan slänga på sig en ryggsäck, gå fem kilometer rakt in i en skog, göra upp en liten eld vid en liten sjö, grilla korv och ha det allmänt mysigt och sen, här kommer det viktigaste, hitta hem igen. Jag har så dåligt lokalsinne att jag inte ens vågar gå på ett elljusspår. I skolan när vi hade orienteringsdagar sprang jag alltid vilse och när vi skulle jogga ett varv i skogen tog jag höger istället för vänster när vägen delade sig osv. Nuförtiden håller jag mig till cykelvägar som går längs med bilvägar. Känns tryggast så.

Men det var ju inte det jag skulle säga. Jag har en minipaus i jobbandet nu och sitter och tittar på lite olika tv-apparater på nätet. Min sjunger på sista versen så jag måste skaffa en ny relativt snart. Och jag undrar om jag har missat något för överallt skriver folk att man aldrig, aldrig, ALDRIG ska köpa något på avbetalning, inte ens om det är räntefritt. Warum? Om man sköter sina inbetalningar så blir det ju ingen ränta, och inte kan det väl vara faktureringsavgiften som alla är så hysteriskt rädda för? Om man köper någonting för flera tusen kan det väl inte spela så stor roll om man betalar några tior i avgift, eller? Är det inte bättre att få ränta för pengarna istället för att betala in allt på en gång? Jag känner mig lite rådvill.

Den som söker skola finna

Om man har en google search bar sparas alla googlesökningar man gjort där i ordning. Jag använder inte den så ofta men ibland kan det ändå vara kul att kolla där för att se vad man egentligen har funderat över den senaste tiden. Mina fem senaste just nu är hug, keloid, björn gustafsson, the observer och mokita. Så vad säger det här om mig?

Hug – Jag ville ha en fin bild till gårdagens inlägg. Tycker jag lyckades ganska bra.

Keloid – Jag såg ett avsnitt att Miami Ink där en av kunderna försökte dra uppmärksamheten från sina keloider genom att tatuera sig. En keloid är ett slags ärr där det har bildats en klump av vävnad där de flesta människor på sin höjd bara skulle få ett litet rött streck, och givetvis kan man inte låta sådan information gå till spillo. Bildsök here I come!

Björn Gustafsson – Det nya stjärnskottet på komikerhimlen som jag är lite kär i. Han är väldigt rolig. Och väldigt vacker. Visserligen är han bara 21 år gammal men det behöver man inte låtsas om om man inte vill.

The Observer – Skulle bara läsa lite nyheter helt enkelt. Jag är ganska normal egentligen.

Mokita – Såg ett avsnitt av Kommissarie Lynley för någon vecka sedan där detta ord förekom en del så jag var givetvis tvungen att genast kolla upp vad det betyder. Inte så smart visade det sig. Jag är väldigt mörkrädd och jag kan inte titta på äckliga filmer eller bilder på kvällarna (med äckligt menar jag monster och spöken och sånt; blod och avhuggna kroppsdelar har jag inga problem med), så jag blev livrädd när jag såg bilden på den här sidan. Kanske den som ligger till grund för mina mardrömmar…

Så. Då vet ni lite mer om mig.

What the...?

Jag tror att jag lyckades köpa den enda fonden som går ner när alla andra går upp. Det är ju lite lätt knäckande. Kan man säga. Jag ska ge det en månad till och investera i en annan fond denna gång, och går det inte bättre då tänker jag nog trycka in framtida sparpengar på ett sparkonto istället tills besvikelsen har gått över och jag är villig att prova igen. Jag är tydligen en sån människa som behöver konstant uppmuntran. Man lär sig något nytt om sig själv varje dag. Det pratas mycket om BRIC-fonder och att det skulle vara bra så jag tänker försöka läsa på lite om det och se om det är något jag kan leva med. Tips och råd mottages tacksamt!

Awkward Hug Syndrome

Nu när jag var borta träffade jag en annan vän en av dagarna eftersom min värdfamilj jobbade. Vi ett tillfälle började denna vän gråta när det bara var hon och jag närvarande. Hon hade en befogad anledning och jag tyckte väldigt synd om henne. Men på avstånd. Jag kan inte kramas naturligt. Så fort jag försöker spänner jag mig i hela kroppen och jag lutar mig liksom bakåt mot min vilja. Det inte bara ser märkligt ut, det känns antagligen också ganska märkligt för den som blir ”kramad”.

Jag har även försökt att lägga en hand på någon annans arm eller ben för att visa mig sympatetisk men om jag gör det kan jag inte lyssna på vad som sägs efter det, jag kan bara tänka på att nu ligger min hand på hennes arm/ben och det kräver all min koncentration.

Jag borde verkligen öva på det här. Det enda problemet är att det inte är så ofta jag behöver trösta och lyssna på ledsna eller besvikna människor. Funderade en kort sekund på att börja sprida rykten om folk och sedan avslöja för personen ifråga vad jag ”hört av andra” bara så att jag skulle kunna trösta dem, men det känns lite väl taskigt. Dessutom skulle det finnas en ganska stor risk att jag blev upptäckt…

Någon som har något bra botemedel mot Awkward Hug Syndrome? Det här visar sig inte bara när jag ska trösta utan egentligen vid alla icke-sexuella kramsituationer, men det blir extra tydligt när jag ser på någon att den verkligen vill bli kramad. Som i förra veckan. Då kände jag mig som en ond människa. En ond, totalt känslokall människa. Och det stämmer ju inte. Väl?

Guess who's back, back again...

Då var man tillbaka igen. Om någon mot förmodan undrar var jag har varit kan jag meddela att jag tog ut några semesterdagar förra veckan och åkte iväg för att hälsa på ett par vänner. Det var väldigt trevligt men nu är jag tillbaka i vardagslunken igen.

Och jag måste erkänna att jag har fuskat lite med min utmaning. Med betoning på lite. Eller på fuskat, beroende på hur man ser det… Jag har i alla fall har sovit till sju ett par mornar men jag fick nästan tvinga mig till det – bor man hemma hos någon annan måste man ligga lite lågt på mornarna har jag lärt mig. The Hard Way. Nu när jag är tillbaka på jobbet så är jag uppe senast klockan sex igen. Det är faktiskt ganska enkelt nu och eftersom jag har fått rutin på det kommer jag inte nödvändigtvis posta några inlägg då. Innan behövde jag det för att tvinga mig själva att stiga upp men nu funkar det ändå.

Konspirationsteori

Det är en konspiration! Alla är ute efter att sabotera för mig! Och med alla menar jag de som har öppnat en Subway precis bredvid den matvaruaffär där jag brukar handla på vägen hem från jobbet. När jag är hungrig. Och snabbt vill ha mat. God mat. T.ex. en macka. Från Subway. Gaaaah!

Semester

Känns som att denna helgen gärna hade fått vara lite längre så jag ska höra efter om det vore lämpligt att jag tar ut några semesterdagar denna eller nästa vecka, gärna i anslutning till helgen så man kan åka iväg en liten sväng. Hoppas, hoppas!

Fantomen?

Nu har jag stigit upp klockan sex i en vecka och faktiskt är det lite, lite lättare att ta sig upp nu. Med det menar jag att det inte är någon risk att jag försover mig för kroppen har vant sig lite vid att den ska stiga upp. Däremot har jag gått omkring som en vandrande vålnad den senaste veckan för även om jag är jättetrött på dagen är jag oförskämt pigg på kvällen och somnar således inte i rimlig tid. Jag hoppas att den biten ska fixa sig under vecka två för de mörka ringarna under ögonen har börjat se obehagliga ut.

I väntan på Lynley

Idag var jag ute och gick en långpromenad och lyckades bli ganska varm och svettig. Innan jag gick hem stannade jag till på affären för att handla lite kyckling till middagen. Jag kom ut därifrån med mjölk, en flaska fun light, apelsinjuice samt 1,5 liter var av loka och pepsi max. Det händer alltid när jag går och handlar törstig så egentligen borde jag lära mig av mina misstag. Jag dricker ju inte ens mjölk. Eller apelsinjuice. Men det ser så gott ut på hyllan. Jag skulle nog spara en del pengar om jag inte gick och handlade när jag var törstig. Eller hungrig för den delen, men det klarade jag mig undan idag – jag nöjde mig med kyckling.

När jag hade packat ner mina saker i en kasse vände jag mig lite hastigt om och råkade köra armbågen rakt i huvudet på ett halvstort barn. Hårt. Så går det om man står för nära mig.

Öhh

Har ingen inspiration alls nu så får skriva sen istället. Fick hem säsong 2 av The IT Crowd igår så ska tillbringa de närmaste tre timmarna med att titta på den.

Blubb

Nu har jag vaknat två nätter i rad av att jag har drömt att jag har drunknat. Kan aldrig vara ett gott tecken.

Chingachingching

Det finns många saker man kan undra över. Varför folk har på sig glittriga stretchtröjor. Varför jag är besatt av chingachingching-indiern i reklamen för någon spelsajt. Vem det är som har spridit det falska ryktet att Ben & Jerry’s Cherry Garcia är gott.

Men mest undrar jag varför jag är så negativt inställd till fondsparande. Jag försöker, det gör jag verkligen. Igår tillbringade jag två timmar med att läsa om olika fonder och det enda jag kände var motvilja. Jag köpte ändå litegrann i ett försök att entusiasmera mig själv men det gick sådär. Jag tror inte att det har att göra med risken att förlora pengar för jag har aldrig brytt mig om det tidigare, men jag kan inte komma på någon annan orsak. Antar att det bara är att bita ihop och fortsätta att tvångsköpa…

Trött

Jag är inte ett stort fan av Steve just nu. Om min kropp inte börjar reglera sig själv idag kommer jag antagligen att dö av sömnbrist. Jag har löst högvis med korsord och sudoku i hopp om att min hjärna ska bli uttråkad och sömnig men nejdå, den verkar tycka att det är kul. Skithjärna.

Veckans Bear: Han gick runt och överlevde på savannen. Höjdpunkten var när han hittade en zebra som bokstavligt talat såg ut att vara skinn och ben eftersom lejon och gamar hade tuggat i sig allt kött. Men se det var en illusion! Drog man bort skinnet från zebrans hals fanns det en liten, liten köttbit kvar där som man kunde äta om man ville. Och det ville man.

Yummy

Igår kände jag mig lite småbitter under dagen på jobbet. Inte bara för att jag var trött utan även för att jag fick veta att jag skulle arbeta övertid, vilket jag förvisso hade godkänt en gång i tiden men eftersom mitt minne är ganska dåligt kom det som en inte helt jätteglad överraskning. Dessutom kollade jag för första gången någonsin på mina fonder och de hade gått ner! Bastards! Visserligen handlade det inte om några jättesummor (en och femti för att vara exakt…) men det är faktiskt meningen att de ska gå upp lite i början så man tycker att det är kul. Hmpf!

Så jag gjorde det jag alltid gör när jag känner mig arg på jobbet. Gick till cafeterian och läste på menyn. De säljer nämligen köttbaguetter. Det tycker jag är roligt.

Pongo

En bra sak med att bli morgonpigg är att jag inte ständigt kommer att se misshandlad ut. Mitt balanssinne lämnar ganska mycket att önska i vanliga fall och när jag är nyväckt är det som om någon satt på mig en ögonbindel, snurrat mig tio varv och sedan slängt in mig i en hinderbana. Med andra ord har jag alltid minst fyra-fem blåmärken som jag inte riktigt vet varifrån de kommer. Och även om jag gillar ett mysterium lika mycket som the next guy klarar jag mig faktiskt utan just det här.

Och nej, det är inte mitt blåmärke på bilden men visst är det magnifikt!

Morgontrött no more

Miss Millionairess skrev ett inlägg om Steve Pavlina som har en teori om att om man sätter en tidsbegränsning, 30 dagar, på en förändring i sitt liv är det lättare att genomföra den. Mest för att tanken på att man efter 30 dagar kan skippa förändringen om man vill och gå tillbaka till sitt vanliga liv känns ganska comforting.

Miss M ska testa det här och jag har bestämt mig för att ansluta mig. Jag har massor med saker som jag skulle vilja göra till goda vanor men jag har bestämt mig för att börja med att försöka bli morgonpigg. Jag är en typisk nattmänniska vilket fungerade hur bra som helst under min studietid eftersom jag inte var så bunden av fasta tider som jag är nu.

Nuförtiden förväntas jag dyka upp på jobbet samma tid varje morgon och det har visat sig att det inte är helt accepterat att ta en tupplur på soffan i fikarummet. Därför måste jag vrida lite på dygnet så att jag kommer i säng i tid och därmed även kan ta mig upp relativt problemfritt när klockan ringer vid sex.

Enligt Mr Pavlina är det värsta man kan göra att gå och lägga sig utan att vara trött. Somnar man inte inom fem minuter efter att man har lagt huvudet på kudden är det bara att stiga upp igen och sysselsätta sig med något tills man är så trött att man är på gränsen till medvetslös. Däremot är det väldigt viktigt att man stiger upp vid samma tidpunkt vare sig det är vardag eller helg. Tanken är att kroppen ska reglera sig själv så att man blir trött tidigare.

Så, från och med imorgon och 30 dagar framåt ska jag stiga upp vid klockan sex. Även på lördagar och söndagar. Det kommer antagligen att bli ganska plågsamt för normalt sett använder jag helgerna till att ta igen all den sömn jag har missat i veckorna men det är bara att bita ihop. Och 30 dagar går ju ganska fort…eller?

För att tvinga mig själv att stiga upp och inte fuska kommer jag att börja posta mina inlägg här strax efter sex på mornarna. Eftersom man inte kan förväntas prestera mästerverk vid den tiden kommer jag nog oftast att skriva inläggen kvällen innan, men en del inlägg av typen ’Ja, jag är vaken nu!’ får ni ha överseende med.

Japp. Då kör vi.

På glid

Vad ute och slog klackarna i taket igår och hade så roligt att jag inte har vågat titta på saldot på kontot ännu… Vaknade pigg och fräsch som en nyponros efter åtta timmars sömn och snörde genast på mig joggingskorna för att ge mig ut på min vanliga åttakilome… Nej just det. Det var inte jag. Får börja om från början.

Vaknade klockan åtta i morse av att katten kräktes precis bredvid sängen. Jag stapplade upp med en lite lätt illamående känsla som inte blev bättre av att jag var tvungen att städa upp efter katten. Därefter lade jag mig på soffan i ett försök att få ytterligare ett par timmars välbehövlig sömn men jag lyckades inte somna; jag hade fullt upp med att putta undan katten så att hon inte kunde andas på mig med sin kräkiga mun.

Klockan nio gav jag upp och efter att ha konstaterat att det inte regnade gav jag mig ut på en promenad för att piggna till lite. Det funkade rätt bra och på hemvägen kände jag mig riktigt hurtig så jag gick och handlade kattsand och lite andra tunga grejer. Således hade jag en tung pappkasse i varje hand och eftersom marken var blöt av nattens regn kunde jag inte sätta ner dem någonstans. Vilket var väldigt oturligt för när jag hade gått ca 100 meter kände jag hur byxorna började glida ner. Först bara litegrann och eftersom jag hade en knälång jacka tänkte jag att det nog skulle klara sig. Sen gled dom mer och mer och jag var tvungen att gå med ihopknipta lår för att de inte skulle åka ner helt. Och även då kändes det lite osäkert.

Tillslut var läget ohållbart så jag väntade tills det inte kom någon gående mot mig (jag tittade inte bakåt för ärligt talat vill jag inte veta om det kom någon efter mig som noterade min jobbiga situation) och sen lyckades jag på något sätt sätta ner båda kassarna på mina fötter och knipa fast dom med benen, vilket innebar att jag var tvungen att släppa lårgreppet och därför fick jobba snabbt som en iller med att hala upp jackan till midjan, ta tag i byxorna och dra upp dem utan att välta kassarna i processen. Sedan nästan sprang jag resten av vägen för byxorna visade tydligt att de inte hade för avsikt att stanna uppe.

Resten av dagen har jag spenderat under ett täcke i soffan. Utan byxor.

Junkie

Har kommit in i andra andningen nu tror jag. Har precis begärt en utbetalning från Ciao på strax över 700 kronor och tänker lägga ut alla gamla CD skivor för försäljning på Tradera. Det handlar visserligen mer om brist på utrymme än att jag tror att jag kommer att få särskilt mycket pengar för dem, men man kan ju inte slänga skivor. Ju.

Pengarna från Ciao och även de stackars kronor jag får för skivorna ska jag köpa fonder för är tanken. Fast först ska jag titta lite hur det går för de fonder jag redan har köpt. Tycker fortfarande att det är lite jobbigt för är egentligen en trygghets-junkie men jag antar att jag måste lära mig att ta risker. Åtminstone små sådana. Men helst av allt skulle jag vilja stoppa pengarna i madrassen så jag vet var de är och att värdet är konstant.

Popcorn

Jahapp. Idag ska det ske. Jag ska öppna ett fondkonto hos min bank och köpa mina första fonder. Jag tittade lite på utbudet nyss men har ingen aning om vad som är bra eller inte så jag fick panik och loggade ut fort som attan. Så nu ska jag djupandas en stund och sedan logga in igen. Någon som har något tips?

När det är gjort ska jag poppa popcorn som jag ska äta när jag tittar på Du är vad du äter. Det är det närmaste rebellisk jag någonsin kommer.

Spinal Tap. Typ.

Alltså, förlåt om jag tjatar om Bear Grylls men han är min idol. Han har en show som visas på Discovery Channel, Extrem Överlevnad heter den på svenska, och det är världens bästa program bortsett från Miami Ink men det får jag återkomma till en annan gång.

I alla fall, idag satt Bear och överlevde på en liten flotte mitt ute på ett hav och rätt vad det var så fångade han en fisk (häpp!) och eftersom han var törstig åt han inte bara upp fisken direkt som han brukar. Nej istället knäckte han ryggen på den och drack ryggradsvätskan.

Det är sånt som gör att jag älskar Bear.

Oulu

Idag har jag haft en del dötid på jobbet så har ägnat mig åt att slösurfa lite. Jag brukar försöka lära mig något nytt varje dag och oftast lägger jag en halvtimme eller så på att läsa om något nytt på internet innan jag går och lägger mig. Det var av den anledningen jag råkade läsa om The Great Depression förra veckan. I alla fall tänkte jag att jag lika gärna kunde göra det på jobbet idag eftersom jag ändå inte hade något annat för mig. Så nu vet jag in princip allt man behöver veta om staden Oulu (Uleåborg). Visste ni t.ex. att det var Karl IX som grundade Oulu redan år 1605? Nej, jag trodde väl inte det!

Det finns många spännande siffror att tillgå och jag blev imponerad av att under 2006 lånade invånarna i Oulu 24,2 böcker per invånare från stadens totalt 18 bibliotek (inkl. bokbussar och dylikt). Jag har funderat lite på om det kan bero på snålhet från Oulubornas sida men vill inte riktigt uttala mig om det.

Jag lärde mig också att "Uleåborg är känt för sina samarbetsvilliga och kunniga invånare." Jag älskar generaliseringar! Konstigt egentligen att generaliseringar bara är ok när dom är positiva. Om jag skulle säga att alla i Oulu är fula och lite dryga skulle det inte dröja länge innan någon protesterade och denne någon behöver inte ens ha någon koppling till Finland. För det är fult att generalisera på det sättet. Däremot accepterar vi att alla är kunniga och samarbetsvilliga. För så är det ju. Det vet man. Någonting måste de ju lära sig på att läsa så mycket böcker.

Det finns även en webkamera som man kan titta på om man har extremt tråkigt. Det hade jag idag och kan därför rapportera att klockan 13:30 var det mulet och lite blåsigt i Oulu och det var snö på marken så eventuellt lite slirigt. Men läget verkade stabilt.

Mmmmmm

Igår tillbringade jag större delen av kvällen med att titta på eldshower så där som man gör en lördagskväll. Det var ju väldigt fint och så men jag måste erkänna att den största behållningen fick jag av att killarna som medverkade inte hade några kläder på överkroppen. Och det är ju fint. Indeed. Och just i såna här lägen är det extra bra att vara kvinna för då får man säga så utan att någon tycker att man är ytlig eller sexistisk. Hoppas jag…

Call me crazy men...

Jag har funderat lite och kanske borde jag förklara vad jag har för mål med mitt sparande för jag gissar att det skiljer sig lite från andra här.

Jag har inga som helst önskningar om att bli ekonomiskt oberoende, dels för att jag inte gillar fuktig värme och därför inte vill sitta under en palm på en söderhavsö resten av livet, dels för att jag inte på några villkor vill sluta jobba. Även om jag gnäller om jobbet och ser fram emot lediga dagar lika mycket som alla andra trivs jag ändå fantastiskt bra med det jag gör. Plus hur kul är det att gå omkring och vara ledig hela dagarna när alla andra ändå jobbar? Nej, det är inte mitt mål alls.

Jag tänker inte heller börja pensionsspara på ett organiserat sätt. En del i min omgivning kallar mig pessimist men jag föredrar ordet realist. Varför i hela friden vill man binda upp pengar som man vet att man inte kan få tillgång till förrän man går i pension? Jag känner inte att jag kan utgå ifrån att jag lever när jag är 65, därför tycker jag att det är bättre att satsa pengarna i ett vanligt sparande så att jag faktiskt kommer åt dom om jag behöver.

Av samma anledning vill jag inte heller leva supersnålt för att spara pengar på hög så att jag om tio år kan sitta och titta på dom och tänka ’Yes! Vad mycket pengar jag har!’. Jag tycker om att bjuda mina vänner på drinkar och annat, och jag vill kunna köpa ett par nya skor utan att jag får dåligt samvete. Därför tänker jag spara en summa som känns rimlig och som jag faktiskt kan undvara utan att behöva göra alltför stora uppoffringar.

Så nu undrar ni varför jag bryr mig om att spara överhuvudtaget. Jo, för det första är jag trött på att jag slösar bort pengar på saker jag varken vill ha eller behöver. Det kan röra sig om små skitsaker eller lite dyrare grejer, jag kan t.ex. få för mig att köpa en ny Mp3-spelare bara för att den har en snyggare färg eller design än den spelare jag redan har. För det andra vill jag ha en buffert så att jag vet att jag skulle klara mig ett tag om jag av någon anledning blir av med jobbet, eller så att jag vet att jag har råd att ge mina husdjur bästa möjliga vård om de skulle bli sjuka. Så ett par hundra tusen vore inte fel att ha. Men det räcker faktiskt för mig. Sen är det klart att jag gärna skulle vilja betala av mitt CSN-lån men återigen kan jag inte se meningen med att göra stora uppoffringar för att betala av 12 000 mer om året för det skulle ändå ta mig över 20 år att betala alltihop.

Det är klart att jag inte skulle tacka nej till en storvinst på lotto (jag spelar visserligen inte men man vet ju aldrig) men i så fall har jag ju inte gjort någon uppoffring för att få de pengarna. Jag har inte något emot stora mängder pengar, men jag har något emot att leva snålt nu för att eventuellt kunna njuta senare.

Puh. Nu var det avklarat. Nu är det fritt fram för er att tala om hur fel jag tänker.

Superbad

Överslagshandling – till synes helt irrelevant beteende som ofta utförs av djur eller människor som kommer i en konfliktsituation där två beteenden som motverkar varandra är aktiverade samtidigt.

Så nu ska jag äta chilinötter och titta på Supersugen.

Oh nej! Lön!

Sådärja! Då har man fått dagens dos av Judge Judy. Veckan har varit hektisk och för första gången någonsin känner jag mig mer stressad än lättad över att ha fått lön. Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska göra med fonderna och det ser jag som ett misslyckande. En vän till mig har erbjudit sig att ta på sig rollen som god man och därmed helt och hållet ta över kontrollen över mina finanser men jag avböjde vänligt men bestämt. Eller åtminstone bestämt. Hur som helst, ska någon göra så att jag förlorar pengar ska det vara jag. Tilläggas bör att jag tillbringade onsdagskvällen med att läsa om börskraschen 1929 och den efterföljande ”Great Depression”. Det känns som att det eventuellt var lite onödigt nu när jag tänker efter.

I väntan på att jag ska bestämma mig för hur jag ska göra har jag satt in den del av min lön som jag känner att jag kan avvara denna månad på ett sparkonto. Tyvärr var det mindre än väntat eftersom jag råkade vara sjuk en dag i december vilket vi alla vet betyder att lönen bara är en skugga av sitt forna jag, men 3000 till sparande blev det i alla fall.

Eftersom jag har varit jätteduktig hela veckan och jobbat arslet av mig ska jag få slappa i soffan med en bok ikväll. Det blir antingen On Chesile Beach av Ian McEwan eller The Life and Times of the Thunderbolt Kid av Bill Bryson. Jag har sett fram emot att läsa båda och nu när jag äntligen har tid får jag beslutsångest! Kanske måste jag ta till det gamla hederliga knepet att välja den författaren som ser mest sympatisk ut… I så fall är valet inte svårt.

And the winner is...

Yes! Jag har vunnit kampen mot dubbelnougaten! Ni har kanske noterat att jag har varit lite lätt besatt av choklad de senaste dagarna och det är enbart för att jag har börjat mitt nya liv och numer måste lyssna på Gillian när hon säger att choklad är bad for you. Och det har inte varit lätt vill jag lova. Bara för att bevisa för mig själv att jag kan har jag haft en dubbelnougat liggande på köksbänken i en vecka och idag var första dagen jag tittade på den och tänkte ’Huh. Den vill jag inte äta.’ Så chokladsuget är borta! Gone! Det tänker jag fira med en mango.

Börspanik?

Jag har lite svårt att bestämma mig för om dagens alla katastrofrapporter om börsen är en bra eller dålig sak. Personligen drabbas jag ju inte eftersom jag inte har några investerade pengar överhuvudtaget (första gången jag är glad över att vara oekonomisk) men betyder det här att jag inte ska satsa på att köpa några fonder eller aktier när jag får min lön för att läget är för instabilt eller betyder det att jag ska köpa så mycket som möjligt för att priserna är som allra lägst nu? Jag har ingen aning. Så jag antar att jag har många timmars läsning framför mig för att bilda mig en uppfattning. Fantastiskt kul. Ska det bli. Så det ska. Visst får man äta choklad när man läser torra analyser? Har för mig att det finns någon sån regel.

Très Pathétique

Är det bara jag som ständigt är rädd för att bli påkommen? Vad jag än gör tror jag alltid att det ska hoppa fram någon runt hörnet och ropa ”Aha!” och peka på mig med ett knubbigt finger. Jag vet inte varför jag känner så. Jag har inte för vana att göra olagliga eller omoraliska saker och mitt liv är mer eller mindre en öppen bok men ändå ligger oron där och gnager.

Idag var det ingen höjdardag på jobbet så jag har tillbringat hela dagen med att undvika chefens blick. Om jag hade sett honom i ögonen är jag övertygad om att han hade sagt ’Nähä du, det här håller inte; du är ju totalt inkompetent! Det är dags att du rensar ditt skrivbord och sticker härifrån.’ Och hade han sagt det hade jag packat ihop och gått hem fastän jag vet att jag är alldeles jättekompetent. Så patetisk har jag varit idag.

Spot on

Visa mig dina AdSense annonser och jag ska säga dig vem du är… Vid ett tillfälle igår hade jag två annonser om att gå ner i vikt, en om att sluta röka och en om en websida som säljer begagnade porrfilmer. Nuff said.

Fonder vs. Bear

Det här med att starta en blogg om sparande i januari, det var inte en av mina mest lysande idéer. Jag gillar att se resultat men har inte ett öre jag kan avvara nu så i väntan på nästa lön försöker jag ta reda på så mycket som möjligt om fondsparande. Just nu försöker jag bestämma mig för om jag ska spara genom min bank eller Avanza och det är ungefär som att välja om jag ska titta på golf eller schack på TV – jag vill bara ta en gaffel och hugga mig själv i låret om och om igen tills det känns som att livet är åtminstone lite spännande.

Jag har en vän som har lovat mig att så fort jag har lärt mig hur det fungerar kommer jag att njuta av att följa fondutvecklingen på samma sätt som jag njuter av att se Bear Grylls tugga i sig en rå, flämtande lax någonstans i Alaskas vildmarker. Tillåt mig tvivla.

Doftminne

Jag har börjat promenera hem från jobbet istället för att ta bussen, både för att spara pengar och för att ge illusionen av att jag är en gnutta hälsosam. Idag gick jag förbi en lång bilkö och kände en välbekant och tillfredsställande doft. När jag var liten och försvunnen var det alltid extremt lätt att hitta mig för jag stod alltid bakom närmsta tomgångskörande bil och andades in avgaserna. Jag älskar doften av bilavgaser! Om någon skulle tillverka doftljus som luktar så skulle jag genast beställa en hel låda.

Nu för tiden vet jag givetvis att det inte är bra att stå på alla fyra bakom en bil som har motorn igång men när jag var liten såg jag det som höjden av lycka. Undrar om detta på något vis kan kopplas till det faktum att jag som vuxen inte kan fokusera på någonting i mer än två minuter åt gången.

Starvin Marvin

Är Starvin Marvin nu för bönsallad är ju sannerligen inte gott. Det hjälpte inte att jag försökte göra en vinägrett för att maskera smaken lite. Jag såg någon TV-kock svänga ihop en med en del vinäger, tre delar olivolja och lite salt och peppar. Så det gjorde jag också. Dessvärre smakade det som att någon hade blandat lite vinäger och olivolja och försökt att piffa upp det med salt och peppar. Men det är bara att försöka igen! Imorgon ska jag satsa på att ha i rödlök istället. Undrar hur lång tid det tar att vänja sig vid bönsmaken…

Ärtan? Peaches?

Så till det här med att bli vackrare. Jag är fascinerad av Gillian McKeith som är programledare för You Are What You Eat, antagligen för att jag är livrädd för henne. Jag inhandlade för ett bra tag sen hennes bok som har samma namn som TV-serien och läste den med stort intresse. Den var väldigt underhållande och innehöll många snygga bilder på egentligen ganska äcklig mat men det blev inget mer av det. Nu har jag dammat av den och tänker faktiskt börja leva efter den. Det kan ju vara så att hon har rätt och att man faktiskt är vad man äter, och även om jag inte skulle ha något emot att kallas Marsipangrisen så är det kanske dags att anamma smeknamnet Bönan istället.

Därför har jag nu varit och handlat obscena mängder bönor (det var billigt!) och kommer att ägna en stor del av min fritid till blötläggande, sköljande och kokande. Jag köpte t.o.m. en burk konserverade bönor som jag nu har blandat i en sallad bara för att komma igång innan jag ångrar mig. Jag mår lite illa av tanken på att äta bönsallad till lunch imorgon men det är väl bara att göra som vid så många andra tillfällen i livet – blunda och svälja.

Ett litet, litet steg i rätt riktning

Jag har kommit igång lite grann med mina sparplaner även om jag har lååångt kvar och idag bestämde jag mig för att skaffa ett ICA bankkort så att jag kan sätta in pengar där varje månad och på så sätt har koll på hur mycket jag lägger på mat, hygienartiklar osv. Jag handlar i princip alltid på ICA eller Kvantum, och det i kombination med att man får bra mycket mer i ränta där än på det vanliga lönekontot ligger till grund för mitt beslut. Jag har däremot inga planer på att använda det som ett sparkonto, utan sparpengarna ska dels investeras, dels läggas i en liten buffert på lämpligt konto i min vanliga bank. Mitt enda problem just nu är att ICAs hemsida inte riktigt vill låta mig skicka in en ansökan men jag får försöka tills det går. Har jag väl bestämt mig för att göra något måste jag göra det direkt annars blir det liksom aldrig av.

När jag var inne på ICAs hemsida noterade jag även att man numer kan pyssla med aktier och fonder genom sitt ICA konto. Det känns väl inte helt naturligt. Till och med lite märkligt. Så det tänker jag inte göra. Nicht.

Börja röka?

Nu ångrar jag nästan att jag slutade röka för ett par år sedan. Tänk vilken bra besparing det hade varit att sluta röka ett paket om dagen! Det hade sett snyggt ut om de pengarna hade kunnat gå direkt in i sparandet, men nu har jag inte riktigt någon koll på var de håller hus... Säga vad man vill om rökning men man vet i alla fall var pengarna tar vägen!

Hackad?

För några veckor sedan hade jag lite tråkigt så jag bestämde mig för att kolla hur mycket pengar jag egentligen lägger ut på icke-livsnödvändiga (föredrar denna formulering framför onödiga) saker och jag valde ut discshop som undersökningsobjekt. Jag tittar inte särskilt mycket på film men köper en del TV-serier så jag tänkte att jag kanske hade kommit upp i 6000 kronor ungefär. Men det var ju lite fel. 17500 var det. Första tanken var att jag hade blivit hackad och att det satt nån liten tonårskille nånstans och beställde Kung Fu filmer i mitt namn (i min värld tittar alla hackare på Kung Fu filmer), men snart insåg jag att det vore en ganska puckad hackare i så fall för alla räkningar var betalda. Så jag började titta igenom detaljerna och jag kände igen varenda titel. Det var lite jobbigt. Nästa tanke som slog mig var att jag under år 2008 inte ska beställa en enda vara online för det känns verkligen inte som det kostar något när man inte fysiskt betalar för det i inköpsstunden men jag tror inte att jag kommer att kunna sluta cold turkey. Istället funderar jag på att slänga in en lite kontroversiell post i min budget som heter onlineköp. Vad vore rimligt att lägga där? Vi snackar inte bara filmer utan även böcker och sånt för även om jag vill spara pengar vill jag inte att min hjärna ska skrumpna ihop på grund av understimulering.

Inlägg numero uno!

Jag har läst ganska många bloggar om pengar och sparande på sista tiden, och även om jag förundras och förfasas över vilka uppoffringar en del gör för att kunna spara några extra kronor så känns det som att jag skulle kunna lära mig ett och annat av dem. Jag slösar antagligen alldeles för mycket och även om jag inte ser det som ett jätteproblem tänkte jag att det skulle vara en kul utmaning att försöka spara så mycket som möjligt i år. Det bör tilläggas att jag är helt okunning när det gäller fonder och liknande så en del av utmaningen blir att lära mig allt jag behöver veta om hur jag ska få mina små stackars slantar att föröka sig.

Och när jag ändå håller på tänkte jag att jag ska satsa på att bli lite vackrare också. För vad är det för mening att vara rik om man ändå inte är vacker...