lördag 23 februari 2008

Varför inte?


Jaha. Solen skiner för första gången på länge och jag sitter inne bara för att jag var dum nog att ta med mig jobb hem under helgen. Det är såna här dagar jag önskar att jag var den typen som kan slänga på sig en ryggsäck, gå fem kilometer rakt in i en skog, göra upp en liten eld vid en liten sjö, grilla korv och ha det allmänt mysigt och sen, här kommer det viktigaste, hitta hem igen. Jag har så dåligt lokalsinne att jag inte ens vågar gå på ett elljusspår. I skolan när vi hade orienteringsdagar sprang jag alltid vilse och när vi skulle jogga ett varv i skogen tog jag höger istället för vänster när vägen delade sig osv. Nuförtiden håller jag mig till cykelvägar som går längs med bilvägar. Känns tryggast så.

Men det var ju inte det jag skulle säga. Jag har en minipaus i jobbandet nu och sitter och tittar på lite olika tv-apparater på nätet. Min sjunger på sista versen så jag måste skaffa en ny relativt snart. Och jag undrar om jag har missat något för överallt skriver folk att man aldrig, aldrig, ALDRIG ska köpa något på avbetalning, inte ens om det är räntefritt. Warum? Om man sköter sina inbetalningar så blir det ju ingen ränta, och inte kan det väl vara faktureringsavgiften som alla är så hysteriskt rädda för? Om man köper någonting för flera tusen kan det väl inte spela så stor roll om man betalar några tior i avgift, eller? Är det inte bättre att få ränta för pengarna istället för att betala in allt på en gång? Jag känner mig lite rådvill.

tisdag 19 februari 2008

Den som söker skola finna

Om man har en google search bar sparas alla googlesökningar man gjort där i ordning. Jag använder inte den så ofta men ibland kan det ändå vara kul att kolla där för att se vad man egentligen har funderat över den senaste tiden. Mina fem senaste just nu är hug, keloid, björn gustafsson, the observer och mokita. Så vad säger det här om mig?

Hug – Jag ville ha en fin bild till gårdagens inlägg. Tycker jag lyckades ganska bra.

Keloid – Jag såg ett avsnitt att Miami Ink där en av kunderna försökte dra uppmärksamheten från sina keloider genom att tatuera sig. En keloid är ett slags ärr där det har bildats en klump av vävnad där de flesta människor på sin höjd bara skulle få ett litet rött streck, och givetvis kan man inte låta sådan information gå till spillo. Bildsök here I come!

Björn Gustafsson – Det nya stjärnskottet på komikerhimlen som jag är lite kär i. Han är väldigt rolig. Och väldigt vacker. Visserligen är han bara 21 år gammal men det behöver man inte låtsas om om man inte vill.

The Observer – Skulle bara läsa lite nyheter helt enkelt. Jag är ganska normal egentligen.

Mokita – Såg ett avsnitt av Kommissarie Lynley för någon vecka sedan där detta ord förekom en del så jag var givetvis tvungen att genast kolla upp vad det betyder. Inte så smart visade det sig. Jag är väldigt mörkrädd och jag kan inte titta på äckliga filmer eller bilder på kvällarna (med äckligt menar jag monster och spöken och sånt; blod och avhuggna kroppsdelar har jag inga problem med), så jag blev livrädd när jag såg bilden på den här sidan. Kanske den som ligger till grund för mina mardrömmar…

Så. Då vet ni lite mer om mig.

What the...?

Jag tror att jag lyckades köpa den enda fonden som går ner när alla andra går upp. Det är ju lite lätt knäckande. Kan man säga. Jag ska ge det en månad till och investera i en annan fond denna gång, och går det inte bättre då tänker jag nog trycka in framtida sparpengar på ett sparkonto istället tills besvikelsen har gått över och jag är villig att prova igen. Jag är tydligen en sån människa som behöver konstant uppmuntran. Man lär sig något nytt om sig själv varje dag. Det pratas mycket om BRIC-fonder och att det skulle vara bra så jag tänker försöka läsa på lite om det och se om det är något jag kan leva med. Tips och råd mottages tacksamt!

måndag 18 februari 2008

Awkward Hug Syndrome

Nu när jag var borta träffade jag en annan vän en av dagarna eftersom min värdfamilj jobbade. Vi ett tillfälle började denna vän gråta när det bara var hon och jag närvarande. Hon hade en befogad anledning och jag tyckte väldigt synd om henne. Men på avstånd. Jag kan inte kramas naturligt. Så fort jag försöker spänner jag mig i hela kroppen och jag lutar mig liksom bakåt mot min vilja. Det inte bara ser märkligt ut, det känns antagligen också ganska märkligt för den som blir ”kramad”.

Jag har även försökt att lägga en hand på någon annans arm eller ben för att visa mig sympatetisk men om jag gör det kan jag inte lyssna på vad som sägs efter det, jag kan bara tänka på att nu ligger min hand på hennes arm/ben och det kräver all min koncentration.

Jag borde verkligen öva på det här. Det enda problemet är att det inte är så ofta jag behöver trösta och lyssna på ledsna eller besvikna människor. Funderade en kort sekund på att börja sprida rykten om folk och sedan avslöja för personen ifråga vad jag ”hört av andra” bara så att jag skulle kunna trösta dem, men det känns lite väl taskigt. Dessutom skulle det finnas en ganska stor risk att jag blev upptäckt…

Någon som har något bra botemedel mot Awkward Hug Syndrome? Det här visar sig inte bara när jag ska trösta utan egentligen vid alla icke-sexuella kramsituationer, men det blir extra tydligt när jag ser på någon att den verkligen vill bli kramad. Som i förra veckan. Då kände jag mig som en ond människa. En ond, totalt känslokall människa. Och det stämmer ju inte. Väl?

Guess who's back, back again...

Då var man tillbaka igen. Om någon mot förmodan undrar var jag har varit kan jag meddela att jag tog ut några semesterdagar förra veckan och åkte iväg för att hälsa på ett par vänner. Det var väldigt trevligt men nu är jag tillbaka i vardagslunken igen.

Och jag måste erkänna att jag har fuskat lite med min utmaning. Med betoning på lite. Eller på fuskat, beroende på hur man ser det… Jag har i alla fall har sovit till sju ett par mornar men jag fick nästan tvinga mig till det – bor man hemma hos någon annan måste man ligga lite lågt på mornarna har jag lärt mig. The Hard Way. Nu när jag är tillbaka på jobbet så är jag uppe senast klockan sex igen. Det är faktiskt ganska enkelt nu och eftersom jag har fått rutin på det kommer jag inte nödvändigtvis posta några inlägg då. Innan behövde jag det för att tvinga mig själva att stiga upp men nu funkar det ändå.

tisdag 12 februari 2008

Konspirationsteori


Det är en konspiration! Alla är ute efter att sabotera för mig! Och med alla menar jag de som har öppnat en Subway precis bredvid den matvaruaffär där jag brukar handla på vägen hem från jobbet. När jag är hungrig. Och snabbt vill ha mat. God mat. T.ex. en macka. Från Subway. Gaaaah!

måndag 11 februari 2008

Semester

Känns som att denna helgen gärna hade fått vara lite längre så jag ska höra efter om det vore lämpligt att jag tar ut några semesterdagar denna eller nästa vecka, gärna i anslutning till helgen så man kan åka iväg en liten sväng. Hoppas, hoppas!

söndag 10 februari 2008

Fantomen?

Nu har jag stigit upp klockan sex i en vecka och faktiskt är det lite, lite lättare att ta sig upp nu. Med det menar jag att det inte är någon risk att jag försover mig för kroppen har vant sig lite vid att den ska stiga upp. Däremot har jag gått omkring som en vandrande vålnad den senaste veckan för även om jag är jättetrött på dagen är jag oförskämt pigg på kvällen och somnar således inte i rimlig tid. Jag hoppas att den biten ska fixa sig under vecka två för de mörka ringarna under ögonen har börjat se obehagliga ut.

lördag 9 februari 2008

I väntan på Lynley

Idag var jag ute och gick en långpromenad och lyckades bli ganska varm och svettig. Innan jag gick hem stannade jag till på affären för att handla lite kyckling till middagen. Jag kom ut därifrån med mjölk, en flaska fun light, apelsinjuice samt 1,5 liter var av loka och pepsi max. Det händer alltid när jag går och handlar törstig så egentligen borde jag lära mig av mina misstag. Jag dricker ju inte ens mjölk. Eller apelsinjuice. Men det ser så gott ut på hyllan. Jag skulle nog spara en del pengar om jag inte gick och handlade när jag var törstig. Eller hungrig för den delen, men det klarade jag mig undan idag – jag nöjde mig med kyckling.

När jag hade packat ner mina saker i en kasse vände jag mig lite hastigt om och råkade köra armbågen rakt i huvudet på ett halvstort barn. Hårt. Så går det om man står för nära mig.

Öhh

Har ingen inspiration alls nu så får skriva sen istället. Fick hem säsong 2 av The IT Crowd igår så ska tillbringa de närmaste tre timmarna med att titta på den.

fredag 8 februari 2008

Blubb

Nu har jag vaknat två nätter i rad av att jag har drömt att jag har drunknat. Kan aldrig vara ett gott tecken.

torsdag 7 februari 2008

Chingachingching

Det finns många saker man kan undra över. Varför folk har på sig glittriga stretchtröjor. Varför jag är besatt av chingachingching-indiern i reklamen för någon spelsajt. Vem det är som har spridit det falska ryktet att Ben & Jerry’s Cherry Garcia är gott.

Men mest undrar jag varför jag är så negativt inställd till fondsparande. Jag försöker, det gör jag verkligen. Igår tillbringade jag två timmar med att läsa om olika fonder och det enda jag kände var motvilja. Jag köpte ändå litegrann i ett försök att entusiasmera mig själv men det gick sådär. Jag tror inte att det har att göra med risken att förlora pengar för jag har aldrig brytt mig om det tidigare, men jag kan inte komma på någon annan orsak. Antar att det bara är att bita ihop och fortsätta att tvångsköpa…

onsdag 6 februari 2008

Trött

Jag är inte ett stort fan av Steve just nu. Om min kropp inte börjar reglera sig själv idag kommer jag antagligen att dö av sömnbrist. Jag har löst högvis med korsord och sudoku i hopp om att min hjärna ska bli uttråkad och sömnig men nejdå, den verkar tycka att det är kul. Skithjärna.

Veckans Bear: Han gick runt och överlevde på savannen. Höjdpunkten var när han hittade en zebra som bokstavligt talat såg ut att vara skinn och ben eftersom lejon och gamar hade tuggat i sig allt kött. Men se det var en illusion! Drog man bort skinnet från zebrans hals fanns det en liten, liten köttbit kvar där som man kunde äta om man ville. Och det ville man.

tisdag 5 februari 2008

Yummy

Igår kände jag mig lite småbitter under dagen på jobbet. Inte bara för att jag var trött utan även för att jag fick veta att jag skulle arbeta övertid, vilket jag förvisso hade godkänt en gång i tiden men eftersom mitt minne är ganska dåligt kom det som en inte helt jätteglad överraskning. Dessutom kollade jag för första gången någonsin på mina fonder och de hade gått ner! Bastards! Visserligen handlade det inte om några jättesummor (en och femti för att vara exakt…) men det är faktiskt meningen att de ska gå upp lite i början så man tycker att det är kul. Hmpf!

Så jag gjorde det jag alltid gör när jag känner mig arg på jobbet. Gick till cafeterian och läste på menyn. De säljer nämligen köttbaguetter. Det tycker jag är roligt.

måndag 4 februari 2008

Pongo


En bra sak med att bli morgonpigg är att jag inte ständigt kommer att se misshandlad ut. Mitt balanssinne lämnar ganska mycket att önska i vanliga fall och när jag är nyväckt är det som om någon satt på mig en ögonbindel, snurrat mig tio varv och sedan slängt in mig i en hinderbana. Med andra ord har jag alltid minst fyra-fem blåmärken som jag inte riktigt vet varifrån de kommer. Och även om jag gillar ett mysterium lika mycket som the next guy klarar jag mig faktiskt utan just det här.

Och nej, det är inte mitt blåmärke på bilden men visst är det magnifikt!

söndag 3 februari 2008

Morgontrött no more

Miss Millionairess skrev ett inlägg om Steve Pavlina som har en teori om att om man sätter en tidsbegränsning, 30 dagar, på en förändring i sitt liv är det lättare att genomföra den. Mest för att tanken på att man efter 30 dagar kan skippa förändringen om man vill och gå tillbaka till sitt vanliga liv känns ganska comforting.

Miss M ska testa det här och jag har bestämt mig för att ansluta mig. Jag har massor med saker som jag skulle vilja göra till goda vanor men jag har bestämt mig för att börja med att försöka bli morgonpigg. Jag är en typisk nattmänniska vilket fungerade hur bra som helst under min studietid eftersom jag inte var så bunden av fasta tider som jag är nu.

Nuförtiden förväntas jag dyka upp på jobbet samma tid varje morgon och det har visat sig att det inte är helt accepterat att ta en tupplur på soffan i fikarummet. Därför måste jag vrida lite på dygnet så att jag kommer i säng i tid och därmed även kan ta mig upp relativt problemfritt när klockan ringer vid sex.

Enligt Mr Pavlina är det värsta man kan göra att gå och lägga sig utan att vara trött. Somnar man inte inom fem minuter efter att man har lagt huvudet på kudden är det bara att stiga upp igen och sysselsätta sig med något tills man är så trött att man är på gränsen till medvetslös. Däremot är det väldigt viktigt att man stiger upp vid samma tidpunkt vare sig det är vardag eller helg. Tanken är att kroppen ska reglera sig själv så att man blir trött tidigare.

Så, från och med imorgon och 30 dagar framåt ska jag stiga upp vid klockan sex. Även på lördagar och söndagar. Det kommer antagligen att bli ganska plågsamt för normalt sett använder jag helgerna till att ta igen all den sömn jag har missat i veckorna men det är bara att bita ihop. Och 30 dagar går ju ganska fort…eller?

För att tvinga mig själv att stiga upp och inte fuska kommer jag att börja posta mina inlägg här strax efter sex på mornarna. Eftersom man inte kan förväntas prestera mästerverk vid den tiden kommer jag nog oftast att skriva inläggen kvällen innan, men en del inlägg av typen ’Ja, jag är vaken nu!’ får ni ha överseende med.

Japp. Då kör vi.


lördag 2 februari 2008

På glid

Vad ute och slog klackarna i taket igår och hade så roligt att jag inte har vågat titta på saldot på kontot ännu… Vaknade pigg och fräsch som en nyponros efter åtta timmars sömn och snörde genast på mig joggingskorna för att ge mig ut på min vanliga åttakilome… Nej just det. Det var inte jag. Får börja om från början.

Vaknade klockan åtta i morse av att katten kräktes precis bredvid sängen. Jag stapplade upp med en lite lätt illamående känsla som inte blev bättre av att jag var tvungen att städa upp efter katten. Därefter lade jag mig på soffan i ett försök att få ytterligare ett par timmars välbehövlig sömn men jag lyckades inte somna; jag hade fullt upp med att putta undan katten så att hon inte kunde andas på mig med sin kräkiga mun.

Klockan nio gav jag upp och efter att ha konstaterat att det inte regnade gav jag mig ut på en promenad för att piggna till lite. Det funkade rätt bra och på hemvägen kände jag mig riktigt hurtig så jag gick och handlade kattsand och lite andra tunga grejer. Således hade jag en tung pappkasse i varje hand och eftersom marken var blöt av nattens regn kunde jag inte sätta ner dem någonstans. Vilket var väldigt oturligt för när jag hade gått ca 100 meter kände jag hur byxorna började glida ner. Först bara litegrann och eftersom jag hade en knälång jacka tänkte jag att det nog skulle klara sig. Sen gled dom mer och mer och jag var tvungen att gå med ihopknipta lår för att de inte skulle åka ner helt. Och även då kändes det lite osäkert.

Tillslut var läget ohållbart så jag väntade tills det inte kom någon gående mot mig (jag tittade inte bakåt för ärligt talat vill jag inte veta om det kom någon efter mig som noterade min jobbiga situation) och sen lyckades jag på något sätt sätta ner båda kassarna på mina fötter och knipa fast dom med benen, vilket innebar att jag var tvungen att släppa lårgreppet och därför fick jobba snabbt som en iller med att hala upp jackan till midjan, ta tag i byxorna och dra upp dem utan att välta kassarna i processen. Sedan nästan sprang jag resten av vägen för byxorna visade tydligt att de inte hade för avsikt att stanna uppe.

Resten av dagen har jag spenderat under ett täcke i soffan. Utan byxor.

Junkie

Har kommit in i andra andningen nu tror jag. Har precis begärt en utbetalning från Ciao på strax över 700 kronor och tänker lägga ut alla gamla CD skivor för försäljning på Tradera. Det handlar visserligen mer om brist på utrymme än att jag tror att jag kommer att få särskilt mycket pengar för dem, men man kan ju inte slänga skivor. Ju.

Pengarna från Ciao och även de stackars kronor jag får för skivorna ska jag köpa fonder för är tanken. Fast först ska jag titta lite hur det går för de fonder jag redan har köpt. Tycker fortfarande att det är lite jobbigt för är egentligen en trygghets-junkie men jag antar att jag måste lära mig att ta risker. Åtminstone små sådana. Men helst av allt skulle jag vilja stoppa pengarna i madrassen så jag vet var de är och att värdet är konstant.