Vad ute och slog klackarna i taket igår och hade så roligt att jag inte har vågat titta på saldot på kontot ännu… Vaknade pigg och fräsch som en nyponros efter åtta timmars sömn och snörde genast på mig joggingskorna för att ge mig ut på min vanliga åttakilome… Nej just det. Det var inte jag. Får börja om från början.
Vaknade klockan åtta i morse av att katten kräktes precis bredvid sängen. Jag stapplade upp med en lite lätt illamående känsla som inte blev bättre av att jag var tvungen att städa upp efter katten. Därefter lade jag mig på soffan i ett försök att få ytterligare ett par timmars välbehövlig sömn men jag lyckades inte somna; jag hade fullt upp med att putta undan katten så att hon inte kunde andas på mig med sin kräkiga mun.
Klockan nio gav jag upp och efter att ha konstaterat att det inte regnade gav jag mig ut på en promenad för att piggna till lite. Det funkade rätt bra och på hemvägen kände jag mig riktigt hurtig så jag gick och handlade kattsand och lite andra tunga grejer. Således hade jag en tung pappkasse i varje hand och eftersom marken var blöt av nattens regn kunde jag inte sätta ner dem någonstans. Vilket var väldigt oturligt för när jag hade gått ca 100 meter kände jag hur byxorna började glida ner. Först bara litegrann och eftersom jag hade en knälång jacka tänkte jag att det nog skulle klara sig. Sen gled dom mer och mer och jag var tvungen att gå med ihopknipta lår för att de inte skulle åka ner helt. Och även då kändes det lite osäkert.
Tillslut var läget ohållbart så jag väntade tills det inte kom någon gående mot mig (jag tittade inte bakåt för ärligt talat vill jag inte veta om det kom någon efter mig som noterade min jobbiga situation) och sen lyckades jag på något sätt sätta ner båda kassarna på mina fötter och knipa fast dom med benen, vilket innebar att jag var tvungen att släppa lårgreppet och därför fick jobba snabbt som en iller med att hala upp jackan till midjan, ta tag i byxorna och dra upp dem utan att välta kassarna i processen. Sedan nästan sprang jag resten av vägen för byxorna visade tydligt att de inte hade för avsikt att stanna uppe.
Resten av dagen har jag spenderat under ett täcke i soffan. Utan byxor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Da vet jag vad du ska fa i fodelsedagspresent av mig. Ett skarp. Vad det ar? Det ar en san dar manick som man snor runt midjan/hofterna for att halla byxorna uppe sa att sadana har situationer inte intraffar...;-)
Later annars ratt trevligt med en halv lordag under tacket utan byxor pa.
Hängslen fungerar annars också som en bra present :) Vågat kolla kontot än förresten?
Hihi!! Så skoj! :)
Jag hade mycket för att få bevittna din beslutsamhetsångst: Kassarna eller byxorna... :)
ahh..jag vill OCKSÅ ha byxor som hasar ned! Alltså som plötlsigt börjar göra det efter att ha suttit som korvskinn... du hajja?
Skicka en kommentar