Finally

Nu har jag lagt upp min nya blogg, så om man vill kan man läsa den här. Har lagt den på wordpress och eftersom det ser helt annorlunda ut jämfört med blogspot kommer det att ta mig ett tag innan jag får kläm på det. Kanske ett år eller så... Men det får bli som det blir under tiden.

Ny blogg

Efter att ha läst igenom lite på min blogg inser jag att den inte direkt har någon ekonomisk profil alls. Därför tänker jag lägga ner ekonomibloggsambitionerna och starta en blogg med en annan inriktning och för enkelhetens skull tänker jag använda en annan adress. Jag har inte lagt upp mitt nya konto ännu men jag kommer att posta ett inlägg här så fort jag har gjort det, och jag kommer inte att satsa något på den här bloggen under tiden. Vi ses snart igen!

Trea nolla

Jaha. Det var det. 30. Känns inte så farligt som jag trodde. Ganska likt 29 om jag ska vara ärlig. Jag spenderade min födelsedag hos den ömma modern eftersom jag inte hade lust att trycka in släkten i min varma lägenhet. För att ge en illusion av att jag faktiskt tänkte hjälpa till lite med förberedelser och mat etc. åkte jag dit kvällen innan och spenderade natten på deras vardagsrumsgolv, och även om jag försökte insistera på att bli väckt med frukost på sängen visade det sig vara en ganska döfödd idé. Dels för att jag har svårt att sova borta och brukar vakna vid fyra-fem snåret, dels för att jag p.g.a. den öppna planlösningen sov lika mycket i köket som i vardagsrummet och det blir lite löjligt att låtsassova om man i princip kan sträcka ut armen och själv sätta igång kaffebryggaren.

Hur som helst blev det en väldigt trevlig dag på alla sätt och vis. Jag kom på mig själv att snegla på de löjligt välartade kusinbarnen och tänka att det kanske inte vore så dumt med ett litet barn eller två ändå, men det var inte värre än att en påfyllning av vinglaset kunde slå de tankarna ut hågen.

Jag är inte så mycket för stora fester, men jag firade med mina närmsta vänner några dagar innan jag fyllde år och blev alldeles jättefull, men på ett väldigt bra sätt. När vi framåt natten gick hem till en kompis kändes det som en bra idé att ha en musiktävling som i stora drag gick ut på att man skulle gissa vilken sång tävlingsledaren tänkte på och sedan sjunga den så högt som möjligt. Dessvärre var domarrollen överlåten på en stressboll som var utformad som en penis och lystrade till namnet ’Cock’. Sällan har orden ’I love Cock!’ yttrats med samma entusiasm och frekvens som den natten.

Mmmmm...?

Jag har varit ytterst upptagen de senaste veckorna. Visserligen har semestern börjat men det har varit och är fortfarande Bear-festival på Discovery Channel. Varje kväll visar de ett avsnitt av Ultimate Survival så mina dagar går åt till att ladda inför detta. Nätterna används sedan till att smälta det jag sett.

Det oroar mig lite att jag finner Bear så attraktiv eftersom han egentligen är lite äcklig. Med tanke på alla snuskiga saker han har haft i sin mun borde man kanske inte vilja hamna i närkamp med honom. Rått kött, levande spindlar, insekter, urin, elefantbajsvätska. I princip det som hamnar längst upp på en normal människas saker-jag-aldrig-skulle-ta-i-min-mun-lista. Men när han gör det känns det nästan lite manligt på något sätt. Nåja. Ikväll ser jag fram emot att se honom överleva i Mexiko.

Jag drar förresten iväg på en liten semester nu. Lite olika platser i England blir det så jag har gissningsvis mer regn att se fram emot. Förhoppningsvis kommer jag att komma hem marinerad i inspiration till att skriva blogginlägg men man vet inte…

Mein Schatz*

Se där. De trevliga människorna på Skatteverket måste ha varit ovanligt effektiva i år för så här tidigt har jag aldrig fått tillbaka de små slantarna jag betalade in till dem förra året och som de tydligen har bestämt sig för att de inte vill ha. Just i år är det faktiskt betoning på små. 1142 kr för att vara exakt. Min första tanke var att jag skulle föra över pengarna till mitt sparkonto men vafan, det är egentligen ganska lite pengar och jag ska ut på krogen både imorgon (jobbet) och på torsdag (vänner). Jag tycker faktiskt att jag kan få använda pengarna till att köpa lite läskande drycker. Särskilt som jag kommer att få ut lite drygt 15000 extra i slutet av juni p.g.a. gammal övertid som jag hade glömt bort men som nu har rapporterats in. Och de pengarna ska jag faktiskt spara. Kanske får jag använda ett par tusen så jag har lite extra att röra mig med när jag drar till London för att ha lite roligt, men annars går de rakt in i bufferten. Och om det regnar på semestern lovar jag att jag även ska börja titta lite på fonder igen och kanske, kanske återuppta mitt misslyckade fondsparande. Så jag tycker faktiskt att jag kan få slösa lite. Ja det får jag. Nu är det bestämt. Ibland är jag inte så svårövertalad.

*Jag är fullt medveten om att den här sortens skatt heter Steuer på tyska men det låter inte lika vackert.

20 going on 30

Eftersom sommaren verkar har kommit för att stanna var det dags att gå till frisören igår. Mitt hår är ganska tjockt så när temperaturen stiger är det ganska skönt att klippa av lite på längden och tunna ut det så det inte blir fullt lika varmt i nacken och på ryggen. Hur som helst då blev jag hyfsat nöjd med resultatet. Man ser alltid konstig ut när man lämnat en frisersalong, men efter att ha smitit runt hörnet och fixat till det lite var det riktigt snyggt.

Därefter uträttade jag diverse ärenden och till sist hamnade jag på systembolaget. Och där hände det. Jag var tvungen att visa leg! Jag riktigt lös av lycka medan jag snabbt halade fram körkortet så att kassören inte skulle hinna ändra sig. Ingenting kunde ha gjort mig gladare de sista skälvande veckorna innan 30-årsdagen! Måste komma ihåg att tacka min frisör nästa gång jag ser henne.

Goda Grannar

Jag läste om Gustavs längtan efter en trädgård innan och började fundera lite på det här med hyreshus och grannar. Jag har alltid haft svårt att veta hur jag ska bete mig i deras närhet, dels för att jag är väldigt dålig på att kallprata och dels för att jag inte är helt säker på hur mycket de hör när jag sjunger fina sånger efter några glas vin (tråkigt nog är det de enda pinsamma ljuden som kan höras från min lägenhet, förutom några sporadiska ”Men vafan!” när katten gör något jag icke uppskattar).

I alla fall har jag bott i min nuvarande lägenhet i gissningsvis fem år. Jag har väldigt dålig tidsuppfattning så det skulle kunna vara allt mellan tre och åtta år, men fem känns lagom. Under denna tid har jag aldrig haft en konversation med grannarna i lägenheten nedanför. Det finns bara fyra lägenheter i min trappuppgång och eftersom två av dem är ettor som relativt ofta byter hyresgäster känns pensionärerna nedanför som mina enda riktiga grannar. De verkar väldigt trevliga och jag skulle inte ha något emot att byta några ord med dem då och då, men det känns som att det tåget har gått. Jag pratade inte med dem när jag var nyinflyttad och nu skulle det kännas jättekonstigt att helt plötsligt starta ett samtal.

Vi ignorerar inte varandra totalt utan hälsar och sådär men det blir liksom inte mer. Ibland möter jag dem ute och säger hej när vi kanske är på 10-15 meters avstånd, och då blir det jättekonstigt efteråt när vi fortsätter att gå mot varandra och le men inte säger något mer. Jag har till och med tänkt ut några kommentarer om väder och vind så jag ska ha något att säga när jag träffar dem, men sen blir jag ändå så stressad av situationen att jag enbart ler fånigt igen. En vacker dag tänker jag nog helt enkelt ta en vetelängd under armen och gå ner och ringa på deras dörr och bjuda in mig på fika. Gamla människor gillar vetelängd har jag hört. Jag hoppas på att de i gengäld ska bjuda mig på något chokladigt. Kanske en Delicatoboll.

I ett försök att vara lite trevlig har jag också tvångshälsat på en man som tillsammans med sin fru bor i huset jämte mitt. Eftersom jag kan se rakt in i deras kök och vardagsrum känns det som att lite artighet inte sitter fel. Han såg väldigt förvånad ut i början och hälsade knappt tillbaka men jag var ihärdig och nu ler vi till och med lite när vi möts. Det enda problemet är att det nu har visat sig att det inte alls är min granne. De är ganska lika (båda har mustasch…) men that’s it. Jag har ingen aning om vem han är eller var han bor. Men jag låtsas att han var en väldigt ensam och kanske lite, lite deprimerad man och det faktum att en främmande kvinna började le och hälsa på honom gjorde så att han fick livsviljan tillbaka. På det sättet känner jag mig som en lite mindre idiot.

(Den som omedelbart började nynna signaturmelodin till Goda Grannar när han/hon läste rubriken får ett poäng och leder därmed.)

Usch

Jag insåg just att jag blivit en sån som har youtube-klipp på sin blogg. Det är jag inte alls nöjd med. Det får vi göra någonting åt. Ev sluta lägga upp dom.

Respect!

Idag har jag ägnat arbetsdagen åt att youtuba lite olika grejer. Särskilt Erasure. Jag har suttit med hörlurar på mig och diggat järnet hela dagen, och när chefen helt oväntat stack i huvudet för att fråga om något tror jag att jag lyckades ganska bra med att se ut som att jag just lyssnade på en viktig nyhetssändning. Men ändå känns det inte riktigt som att jag förtjänar den löneförhöjning jag fick i måndags. Särskilt inte som jag en dag förra veckan ägnade fem timmar åt att spela the level game istället för att sammanställa massa material. Kanske borde jag jobba mer på jobbet så jag slapp göra det hemma? En tanke som tål att tänkas på.

Men Erasure hörrni! Visst är dom bra? Och Andy Bell ser ut exakt så som en homosexuell man skulle se ut i slutet av 80-talet. Vit T-shirt och allt. Fint.

Oscar, Otis och jag

Igår tillbringade jag kvällen med Oscar Wilde, Otis Redding och en flaska vin. Ytterst trevligt måste jag säga. Det är nästan så man kan misstänka att det är det som egentligen utgör den heliga treenigheten. Ibland brukar jag tala om för folk att jag är lite förälskad i Oscar. Reaktionen är i nio fall av tio ’Lycka till med det, han var ju homosexuell.’ Det tycker jag är roligt. Själv anser jag nog att det är ett större problem att han har varit död i över ett sekel.

Avanzaångest

Avanza verkar ha gått in för att ge mig dåligt samvete eller nåt för jag får minst ett mail om dagen från dom och varje gång påminns jag om att jag inte har fört över några pengar till min depå. Usch. Ska ta tag i det nån dag framöver. Kanske. Om jag inte har något viktigare att göra. Kanske kommer det att kännas mindre jobbigt om några månader när jag har betalat av lite olika lån och grejer och därför bör kunna spara runt 6000 i månaden (egentligen mer men jag vill ha lite kul också). Då kommer det inte att vara lika ångestframkallande att föra över några tusen då och då till min depå gissar jag. Förhoppningsvis.

På tal om att spara pengar (ehum) så börjar det bli dags att investera i en ny spelkonsol. Rent instinktivt vill jag ha en PS3 för jag gillar Playstation men det kanske finns någon som är bättre? Tips mottages tacksamt.

Sopor

Jag mådde lite illa i morse så där som man gör när man tvingas stiga upp efter alldeles för lite sömn och inte hinner äta sin morgonbanan. När jag steg av bussen för att gå de 800 metrarna till jobbet stod det en sopbil där och luktade såsom en sopbil luktar. Det vände sig lite i magen men jag andades genom munnen och skyndade mig förbi medans ögonen tårades. Väl förbi trodde jag att plågan var över och började andas normalt igen. Men nej.

De två sopgubbarna hade kommit på något klurigt system som gick ut på att en sprang i förväg och hämtade en säck medan den andra körde fram bilen 40 meter sen bytte de. Så i samma stund som jag andades ut kom sopbilen och körde förbi mig och stannade 20 meter framför mig så jag hamnade mitt i lukten igen. Och så fortsatte det. Hade jag inte haft så bråttom hade jag stannat några minuter och låtit dom försvinna nerför gatan, men nu fick jag istället tävla med dom för att hinna före. Jag förlorade.

Vad vill jag säga med det här? Att det är synd om sopgubbar. Och ibland även om mig.

Host

Sjuk eller inte, kattsanden köper inte sig själv så tidigare idag fick jag släpa mig till affären som ligger tio minuter bort. Jag klädde på mig ordentligt för det har jag hört att man ska göra när man är sjuk. Jacka, halsduk, långbyxor och varma skor. Inte helt hundra på hur jag tänkte med skorna men hade säkert en bra anledning…

När jag kom ut märkte jag ganska omgående att det var snäppet varmare än vad jag hade tänkt. Ungefär 20 grader varmare. Alla andra verkade ha uppfattat detta och hade shorts och linne på sig. Så man kan väl säga att jag stack ut lite. Jag blev också ganska svettig. Men jag fick min kattsand i alla fall.

Nu ska jag krypa ner under täcket i soffan och hosta lite till.

Uppdatering

Oj vad tiden går när man har roligt. Brukar man ju säga. Jag kan meddela att tiden går även när man har tråkigt. Det har varit mycket kvällsutbildningar (inte för att jag behöver det men det är en bra grej att ta upp på lönesamtal) och diverse andra arbetsrelaterade aktiviteter på sistone. Bra på sätt och vis eftersom det oftast innebär gratis middag men nu är jag trött på det och vill bara sitta hemma i soffan och äta blodpudding. Så det gör jag idag.

Letandet efter någon att flytta ihop med går så där. Man skulle till och med kunna säga dåligt; utbudet där jag bor är något begränsat. Personligen tycker jag att det är skandal att det inte finns en enda intellektuell, humoristisk rocker med snygga tatueringar och lagom fluffig kropp, samt med litteratur och mig som sina främsta intressen. Hmpf!

Det går något bättre på pengafronten, särskilt med tanke på att jag precis har betalat en massa kvartalsräkningar och därför fick slänga ut ca 3000 mer än en normal månad. Just nu har jag lyckats spara ett par tusen lite drygt, och eftersom jag har en utbetalning från Ciao att se fram emot i mitten av månaden så kommer det att bli lite till. Men jag är fortfarande arg på fonderna så pengarna hamnar på mitt lilla sparkonto så länge.

Jaha. Det var kortversionen av vad som hänt i mitt liv. Hur är det med er?

Ingen flytt i sikte

Den senaste tiden har jag ägnat ganska mycket tid åt att kolla bostadsrätter och radhus men har inte lyckats hitta någon jag gillar till ett rimligt pris. Eftersom jag inte är så smart så har jag ingen vidare kontantinsats att skryta med och då drar månadskostnaden lätt iväg. Så jag antar att jag får stanna kvar i min hyresrätt ett tag till. Det är visserligen inget stort problem eftersom jag trivs väldigt bra här, men det skulle ändå vara kul att äga sitt hem och kanske ha en liten trädgård.

Eftersom problemet är pengar måste jag helt enkelt hitta någon att flytta ihop med som kan betala hälften av utgifterna. Lika bra att börja direkt så helgen kommer att spenderas utanför hemmets fyra väggar.

Om gäss och farbröder

Idag när jag gick hem från jobbet såg jag en ensam gås som flög omkring och skrek. Han hade nog tappat bort sina vänner. Jag funderade ihop en hel historia om den ensamma gåsen och tillslut började jag gråta för det var så synd om honom. Så då fick jag låtsas att jag hade fått något i ögat.

Jag är lite känslig när det gäller djur. Och gamla människor som ser skröpliga och hjälplösa ut. En gång stod jag efter en gammal farbror i kön i mataffären och när han skulle betala tog han fram en check och då fick jag tårar i ögonen. Vilket egentligen är lite taskigt för han var säkert nöjd med sin check men det kändes så sorgligt för hans lilla rynkiga hand darrade när han höll fram sin check och den tuggummituggande tjejen i kassan visste inte vad hon skulle göra med den. Och då såg han så hjälplös ut. Sådär så man vill ta hem honom och ge honom fika så han kan dricka kaffe på bit och äta en syltkaka. Det gjorde jag inte. Men jag log mot honom. Ibland räcker det.

En snabbis

Tänkte bara titta in för att säga att jag fortfarande är vid god hälsa även om min frånvaro antyder annat. Har helt enkelt snuskigt mycket att göra på jobbet så när jag kommer hem orkar jag inte sätta mig vid datorn igen. Men kanske, kanske kommer jag att ha en liten lucka i helgen och då kommer jag förbi och läser om era senaste eskapader.

Ska förresten belöna mig med att åka och titta på Henrik Schyfferts föreställning "The 90s - ett försvarstal" imorgon. Jag hyser stora förhoppningar om en angenäm kväll.

Dos and Don'ts

Nu måste jag faktiskt ta att skärpa till mig. Jag är jättedålig på att spara pengar. Verkligen löjligt dålig. Så nu har jag gjort en lista på saker jag får och inte får göra, och om jag inte följer den ska jag bli bestraffad. Jag har funderat på vad som vore ett lämpligt straff för mig och tragiskt nog kommer det att handla om att jag inte får titta på tv. Önskar lite att det handlade om att jag inte skulle få läsa DNs kulturbilaga eller köpa färska blommor för att dekorera mitt hem med, men nä. Tv är min grej.

Dos
1) Spara alla kvitton under en månad och i slutet av varje vecka gå igenom dem och markera onödiga utgifter med en för ändamålet inköpt rosa överstrykningspenna. Tanken är att om jag ser hur mycket pengar som går till skräp varje månad kanske det är lättare att motivera sig till att sluta köpa det.

2) Promenera hem från jobbet varje dag för att spara in på busspengar. Och få motion. Nästa månad ska jag börja gå till jobbet också men det är lite för kyligt på mornarna ännu.

3) Börja äta frukost varje dag. Jag hatar frukost och tycker att det är ett djävulens påfund, men inser ändå att det är viktigt för att må bra och ha energi för resten av dagen. Oftast brukar jag trycka i mig en banan men nu ska det bli riktig frukost. Gröt eller ägg. Usch.

4) Klara mig på 800 kr i veckan. Känns som att det är en ganska omöjlig uppgift för mig men jag ska fanimej klara det. I värsta fall får jag leva på blodpudding. Och soppa.

Don’ts
1) Inte köpa några nya böcker. Jag älskar att köpa böcker, helst romaner, och varje månad släpar jag hem mellan fem och tio stycken. Visserligen är det pocket, men engelska pocket så de går på strax över en hundralapp styck. Inte jättedyrt kan man tycka, men saken är den att jag har högvis med böcker som jag inte har hunnit läsa ännu. Så nu måste jag läsa tio böcker jag redan har innan jag får köpa någon ny.

2) Inte sitta och slöa framför tv:n när det finns saker som jag borde göra istället. Diska t.ex. Eller förbereda något jobbrelaterat inför nästa dag.

Det kommer att komma fler regler men det är lika bra att börja i liten skala så jag har en sportslig.

Dagens fråga: När en katt ska kräkas upp hårbollar. Varför söker den sig alltid alltid alltid till en matta? Jävelskap eller instinkt?

Datanörd sökes

Idag höll jag på att få ett nervsammanbrott. Min dator, aka satans helvetesmaskinen, muppade sig konstant och till slut var jag så knäckt att jag åkte och köpte en ny. Det fanns inte alls med i min budget kan jag villigt erkänna och lite ångest har jag. Men å andra sidan kommer det att göra underverk för mitt blodtryck.

Det här betyder att jag måste lägga om min budget för april månad lite. Jag har inte bestämt mig för om jag ska betala allt när räkningen kommer eller om jag ska dela upp det på räntefri avbetalning och kanske betala en tredjedel (ingen gav mig något tillräckligt övertygande argument emot det). I vilket fall som helst kommer det att påverka mitt sparande så jag har bestämt att de nya regler jag ska sätta upp kommer att gälla ifrån torsdag så jag hinner ändra om lite.

Sen undrar jag om jag kan få uttnyttja er lite? Min nya dator är blank och fin på alla sätt och vis men WMP är sorgligt tom. Hur får man på bästa sätt över musikfiler från en dator till en annan? Min gamla laptop lever fortfarande även om han har blivit hänvisad till skamvrån men det hjälper ju inte om man inte vet hur man ska göra. Hilfe! Det är så tyst...

Mår inge vidare

En religiös högtid vore inte en religiös högtid om man inte vid minst ett tillfälle har varit spyfärdig efter att ha ätit för mycket godis. För mig inträffar detta tillfälle as we speak. En ond människa gav mig ett påskägg och som vi alla vet är det inte ok att sluta äta förrän allt godis är uppätet. Jag har jobbat ganska länge på det men nu är det äntligen slut och jag mår så illa att jag måste gå och lägga mig. Jag har gjort mitt för denna påsken. Peace out.